Arkiv

maj 2, 2016

Krönika i Borås Tidning: Det är inte gratis att stänga Europas öppna gränser

CW plenum3Krönika Borås Tidning  (PDF BT)

För drygt 30 år sedan ingicks ett av de mest betydelsefulla politiska samarbeten som någonsin har ingåtts i EU i den lilla staden Schengen i Luxemburg. Där beslutades att Europas länder skulle montera ner sina inre gränskontroller och i stället gemensamt bevaka unionens gemensamma yttre gräns.

Möjligheten till fri rörlighet inom EU har inneburit att transnationella affärsmodeller, som bygger på möjligheten att utan dröjsmål vid gränskontroller låta personer, varor, tjänster och kapital flöda fritt mellan Europas länder.

Genom åren har detta gränslösa EU blivit något som vi alla nästan tar för givet. Varje dag korsar 1,7 miljoner arbetstagare en nationsgräns på väg till sitt arbete i EU, Öresundsregionen är ett sådant exempel.

Vår inre marknad är världens största frihandelsområde. Med över 500 miljoner medborgare och en genomsnittlig BNP per capita på 25 000 euro uppgår EU:s samlade ekonomi till 12 600 miljarder euro. Det enda land som kommer i närheten är USA med en samlad ekonomi om 11 500 miljarder euro. Kina och Japan ligger långt efter med sina 4 600 respektive 4 200 miljarder euro.

Men för första gången sedan samarbetet ingicks ser vi nu ett verkligt hot mot detta fundament för samarbetet. Sju länder, inklusive Sverige, har inför tillfälliga gränskontroller under förra året när en stor mängd flyktingar anlände till EU för att söka asyl. Även om gränskontrollerna bara är tillfälliga, så medför de stor skada för företagare och medborgare, som ju alla är beroende av en gränslös inre marknad.

Den nederländska transportindustrin har beräknat att den ökade kostnaden för en långtradare som fastnar en timme i en gränskontroll kan bli uppemot 60 euro.

Varje dag passerar 34 500 lastbilar och långtradare en gränskontroll, vilket innebär en sammantagen merkostnad på 630 miljoner euro per år bara för den nederländska transportsektorn.

Totalt har EU-kommissionen beräknat att merkostnaden av återinförda gränskontroller för vägtransporter av gods i EU skulle landa på mellan 1,7 och 7,5 miljarder euro per år. I längden kommer detta naturligtvis att innebära ökade priser för europeiska konsumenter, särskilt inom sektorer med små vinstmarginaler, alltså jordbruks- och livsmedelssektorn, kemikaliesektorn och transport av råvaror.

Turismen riskerar också att drabbas hårt av återinförda gränskontroller. EU-kommissionen beräknar att minst 13 miljoner turistnätter skulle förloras vid återinförda gränskontroller, vilket skulle kosta turistsektorn upp emot 1,2 miljarder euro per år.

Siffrorna är uppskattningar och det finns mycket osäkerhet kring dem. Alla kostnader är inte heller mätbara. Men för mig som liberal står det klart att kostnaderna för återinförda gränskontroller är enormt höga, men det politiska priset av ett misslyckat Schengensamarbete ännu högre. Det rådet ingen tvekan om att Europa vid återinförda gränskontroller skulle förlora sin konkurrenskraft på den globala marknaden. Långsiktiga investeringar skulle riskera att gå om intet. Och det står ställt bortom allt tvivel att det är EU:s medborgare som i slutändan kommer att få betala för de höjda priserna med av högre priser, minskade arbetstillfällen eftersom företag skulle lägga produktionen utanför ett fragmenterat EU, lägre tillväxt och därmed en försämrad välfärd. Det är dags att inse kostnaden av att inte försvara Europas öppna gränser.

 

Cecilia Wikström, L, Europaparlamentariker

Cecilia Wikström cia.wikstrom@gmail.com

Följ mig: