Arkiv

april 26, 2012

Dags för EU:s femte frihet: Kunskap

En av grunderna för det europeiska samarbetet är de så kallade fyra friheterna. Nu är det dags för en femte.

De garanterar fri rörlighet för människor, tjänster, varor och kapital inom den europeiska unionen. Det är nu tid att komplettera dessa med en femte frihet, nämligen frihet för kunskap.
Europa måste hitta sin plats i en föränderlig och högteknologisk värld. Globaliseringen medför stora möjligheter, men också påfrestningar på de samhällen som inte förmår se möjligheterna och med självförtroende kan möta den globala konkurrensen med kunskap och konkurrenskraft. Det krävs att Europa lyckas med dessa utmaningar för att vi ska kunna behålla och stärka de sociala skyddsnät som liberaler i alla tider kämpat för. Dit hör offentligt finansierade skolor, universitet och sjukvård för alla.

Europa är kulturens och kunskapens kontinent, men alltför ofta stängs den in bakom nationsgränser. Vi måste bli mycket bättre på att lyfta fram den enorma kraft som finns i ökade flöden av kunskap mellan våra länder för grundforskning och tillämpad forskning, för innovationsklimat och för näringsliv. Att göra fri rörlighet för kunskap till Europas femte frihet handlar om att frigöra dessa krafter. Särskilt viktigt är det i dessa tider av finansiell kris och negativ tillväxt i flera av våra medlemsstater. Det är nu vi måste våga lyfta fram visionen om ett EU bortom krisen. Varje åtgärd för ökad innovationskraft och tillväxt blir enklare att åstadkomma om vi förmår att se fri rörlighet för kunskap som en av EU:s grundläggande friheter.

När studenter vid våra universitet och högskolor rör sig mellan våra länder möter de nya tankar och idéer och lär sig nya sätt att lösa problem. Det är därför ett stort problem att bara var tionde högskolestudent i Sverige under sin studietid tillbringar en tid som utbytesstudent i ett annat land.

Vi borde också bli bättre på att stimulera akademiska lärares möjligheter att verka som gästlektorer och gästforskare runt om i våra medlemsländer. När biografer på den svenska landsbygden klarar av att sända operaföreställningar från La Scala-operan i Milano i realtid, så frågar man sig varför inte våra universitet i högre utsträckning erbjuder sina studenter möjlighet att lyssna till digitalt distribuerade föreläsningar från Europas främsta lärosäten.
Om vi lyckas stimulera studenter till fler utbyten och kontakter med universitet i andra delar av EU under grundutbildningen får de goda möjligheter att bygga kontakter med den akademiska världen i andra länder. Och förutsättningarna till goda arbetsmöjligheter ökar avsevärt i takt med att man tar till sig nya erfarenheter, möter nya kulturer och förbättrar sina språkkunskaper.

Genom att utöka samarbetet mellan forskarlag i olika europeiska länder blir vi ännu bättre på att nå gemensamma framgångar, vilket är särskilt viktigt för forskare i mindre länder. Med ett ökat europeiskt samarbete får de tillgång till ett akademiskt europeiskt nätverk inom vilket man kan diskutera, debattera och utveckla idéer istället för att sitta var och en i sina elfenbenstorn.

EU:s forskningsprogram erbjuder finansiella resurser för gemensamma projekt. Tyvärr är dessa ofta alldeles för byråkratiskt utformade. Europaparlamentet har föreslagit över hundra punkter där programmen skulle kunna förbättras för att göra ansökningsförfarandet enklare för både enskilda forskare och för lärosäten. Både i Sverige och i EU måste vi klara av den svåra uppgiften att se till att de begränsade resurser som finns går till de mest lovande forskningsprojekten. Men vi måste också klara av denna uppgift utan att forskare ska behöva ägna alldeles för stor del av sin tid till att författa projektansökningar för forskningsmedel.
Om forskarnas situation inte präglas av byråkrati med ständiga projek

tansökningar, utan istället kännetecknas av livaktiga internationella forskningsutbyten över nationsgränserna, så är vi övertygade om att det kommer locka fler av våra allra duktigaste unga forskare att stanna i Sverige. På så sätt kan vi garantera en gynnsam situation för våra forskare och forskning i världsklass, vilket leder till ett konkurrenskraftigt Europa också i framtiden.

Cecilia Wikström, Europaparlamentariker (FP)

André Nilsson, ordförande för Liberala ungdomsförbundet i Stockholm.

Debattartikeln kan läsas i studenttidningarna Ergo (Uppsala), Gaudeamus (Stockholm) och Lundagård (Lund).

Cecilia Wikström cia.wikstrom@gmail.com

Följ mig: