Arkiv

juli 4, 2016

Debattartikel i UNT: Samarbeta i EU mot terrorn

EU:s underrättelsetjänst behöver byggas ut så att länderna automatiskt kan dela information om misstänkta personer, skriver Cecilia Wikström (L) i UNT (se även pdf)27346379673_d746b629e2_o).

I veckan utfördes ett nytt fruktansvärt terrordåd, denna gång mot Istanbuls flygplats, där minst 42 personer dog och 238 personer skadades.

Vi som helt eller delvis bor i Bryssel bär de fruktansvärda terrorattentaten på flygplatsen och metron i våras inom oss, förmodligen för alltid. Och på samma sätt har de fasansfulla terrorattentaten i Paris, riktade mot tidningsredaktionen för Charlie Hebdo, fotbollsstadion, musikklubben Bataclan och de små restaurangerna i centrala Paris, satt djupa spår och sår i själen hos väldigt många som vi européer.

I Frankrike råder det fortfarande undantagstillstånd och naturligtvis befinner sig de rättsvårdande myndigheterna och regeringen i ett extremt spänningsläge nu under pågående fotbolls-EM. 87 000 poliser, brandmän och militärer bevakar säkerheten under evenemanget. Att Frankrike trots allt nu genomför mästerskapet är i sig en seger för det öppna samhället och kampen mot terrorismen. Ondskan och terrorn ska inte segra.

En rapport som nyligen presenterades av EU:s polismyndighet Europol visar att mjuka mål, alltså vårt civilsamhälle, står högst upp på terroristernas prioritetslista, eftersom dessa attacker når störst effekt. Genom att slå till mot vardagliga mål där vanliga människor dagligen befinner sig, så paralyserar man våra demokratiska samhällen i det att de europeiska värdena, till exempel jämställdhet, och vårt västerländska levnadssättet är målet för terrorn. Europol känner också till att Daesh planerar instruktioner om nya attentat i Europa. Likaså att al-Qaida, som om än är försvagat, inte skulle dra sig från att genomföra spektakulära attacker om de kan.

Formellt ligger ansvaret för att bekämpa våldsam radikalisering framför allt på medlemsländerna och samhällsaktörer som verkar på lokal, regional och nationell nivå. Men radikalisering, liksom terrorism, känner inga gränser, vilket de fasansfulla attentaten tydligt visar.

Siffror från EU-kommissionen visar att cirka 5 000 européer har anslutit till terrorgrupper i Syrien och Irak. Av dessa har ungefär en tredjedel återvänt. Framför allt är det unga människor som faller i terrororganisationernas klor, och ansluter sig till en ideologi som går ut på död och förstörelse. De bryter sig loss från sina egna familjer och vänner och vänder sig mot sina egna samhällen, för att blint lyda order från Islamiska staten och liknande dödshetsare.

Enligt Europol driver Daesh småskaliga träningsläger i EU och i länderna på Balkan. Yngre personer är mer lättpåverkade och radikaliseras snabbare än äldre. Fyra femtedelar av de som ansluter sig har begått brott tidigare. Det är med andra ord människor som känner sig utanför samhället, som förlorat hopp, tillit och framtidstro som enklast rekryteras till att bli jihadister. Det är dessa som på ett tidigt stadium måste fångas upp i skolor, bland ungdomsgäng, i fängelser, moskéer och på andra platser i samhället.

Vi måste på ett trovärdigt sätt kunna svara på de varningssignaler som dessa ungdomar skickar och återintegrera dem i vårt samhälle innan de blir omöjliga att nå. Därför behöver mer resurser fördelas till gräsrotsnivå, som kan slå larm när risken finns att en viss person eller grupp kan involveras i extremistiska nätverk.

EU:s medlemsländer behöver också bygga upp avradikaliseringsprogram som är speciellt inriktat på jihadister som återvänder från terrororganisationer i Mellanöstern. Möjligheten att lagföra de återvändare som begått övergrepp och krigsförbrytelser måste också stärkas.

Sist men inte minst bör EU:s underrättelsetjänst, EU Intelligence Centre, byggas ut så att länderna på ett automatiskt och rättssäkert sätt delar information om misstänkta personer och riskanalyser. Bara så kan vi komma till rätta med det faktum att det efter varje attack i Europa framgår att nyckelinformation som kanske hade kunnat förhindra attentaten fanns i något av medlemsländerna, men dessvärre inte delades till det land som kom att drabbas.

Försvaret av vårt sätt att leva, vår demokrati och vår frihet kräver en trovärdig agenda som kan förhindra att våra ungdomar radikaliseras, och för att stärka de band som binder oss samman. Vi måste fortsätta att leva fritt och samtidigt utarbeta och genomföra förebyggande åtgärder för att förhindra att våra ungdomar slår till mot sina egna medmänniskor i Europa.

Cecilia Wikström

Europaparlamentariker (L)

Cecilia Wikström cia.wikstrom@gmail.com

Följ mig: