Frihandel EU-USA: Möjlighet och utmaning 2014
När detta nya år ligger nästan orört framför oss så går mina tankar så klart till de utmaningar som EU står inför och måste lösa. En sådan utmaning, som innebär en gigantisk möjlighet för tillväxt, är det frihandelsavtal mellan EU och USA som diskuterats under hösten och vintern. Inget sker så klart utan protester av skilda slag. Ett sådant stridsrop kom i höstas från franska protektionister, fast själva kallar de sig ”försvarare av fransk kultur”. De krävde undantag för audiovisuella sektorn redan innan förhandlingarna inletts. I själva verket sa de sig försvara fransk filmpolitik med allt den innehåller av extrema stödprogram finansierade av skattemedel. Jordbrukspolitik och dataskydd är annat smolk i bägaren som skulle kunna ställa till med en del problem.
Direkt någon säger frihandel så poppar protektionalisterna upp som svampar ur jorden. Frihandel är, precis som federalism, mycket kontroversiella begrepp här i EP: Jag drar djupt efter andan varje gång jag initierar debatt kring något av dessa två begrepp.
Värt att tänka på är att tillsammans står EU och USA för mer än hälften av den samlade världshandeln och ett avtal mellan oss skulle enligt kommissionens beräkningar leda till att BNI skulle stiga med ca 0.5% per år i varje land fram till 2027. Detta tack vare att exporten från EU till USA skulle öka med mer än 25%. Hundratusentals jobb skulle skapas på båda sidor av Atlanten. Min FP-kollega Erik Scheller, som är ekonom, har räknat ut ungefärligt antal nya jobb i olika svenska kommuner som avtalet skulle ge. Jag ska läsa den och sedan återkommer jag med mer information kring detta, synnerligen intressanta och lokalt förankrade perspektiv för svensk del.
Varför har då frågan om detta frihandelsavtal aktualiserats? Svaret är att ett globalt WTO avtal runnit ut i sanden. Det har inte visat sig möjligt att genomföra och dessvärre kan ingen ljusning anas inom överskådlig tid. Därför måste EU satsa på bilaterala frihandelsavtal. Det som är värt att komma ihåg är att det inte är stater utan entreprenörer och företag som kommer att skapa dessa hundratusentals nya jobb. Det är dessa som kommer att generera tillväxt runt om i EU:s medlemsländer. Det enda ländernas regeringar kan göra är att ha en politik som gynnar innovation, kunskap och entreprenörskap, alltså en vettig skattepolitik och näringspolitik. Dessutom bör de ha en frihandelsvänlig inställning och verka för att de handelshinder som återstår på den inre marknaden en gång för alla rivs ner.
Jag konstaterar ännu en gång att protektionism, nationalism och egenintresse och egoism i allmänhet tillhör en förgången tid. Idag, 9 januari 2014, är det internationalism, frihandel, globalt tänkande, liberalism och EU som gäller. Inget land kan vara starkt på egen hand i en globaliserad tid. Men tillsammans kan EU:s 28 medlemsländer stå stadigt när globaliseringens vindar blåser.
