Arkiv

februari 22, 2019

Gästkrönika i Nerikes Allehanda: Bryssel börjar tröttna på May

Brexit är ett ständigt närvarande ämne i varje politiskt samtal enda sedan britterna röstade för ett utträde ur EU i juni 2016.

Svårhanterlig situation

Med bara drygt en månad kvar till utträdet är vi fortfarande långt ifrån ett slutgiltigt utträdesavtal. Det första utkastet till utträdesavtal röstades ner i januari av det brittiska underhuset. Med siffrorna 202 röster för och 432 röster emot drabbades Theresa Mays regering av det största nederlaget en sittande brittisk regering haft sedan 1920-talet. När britterna för första gången såg realiteten av Brexit, svart på vitt, var det tydligt att de inte gillade vad de såg. Men nyckelfrågan är fortfarande obesvarad: hur vill en samlad majoritet av underhuset genomföra Brexit?

Efter det väntade nederlaget öppnade EU för att förlänga förhandlingsperioden förbi den 29 mars och därmed ge Storbritanniens premiärminister May mer tid att samla ihop sitt parlament. Storbritannien valde att inte ta denna livlina. I stället återvände May till Bryssel för att omförhandla utträdesavtalet, fortfarande utan några tydliga budskap. Det enda som de uttryckligen vill omförhandla är villkoren för den Nordirländska gränsen: en omöjlighet eftersom en hård gränsdragning riskerar att den blodiga konflikten mellan Nordirländska separatister och unionister blossar upp igen.

EU:s tålamod börjar tryta

EU:s företrädare, framför allt chefsförhandlare Michel Barnier, har under hela utträdesprocessen haft tydliga prioriteringar, samtidigt som de visat sig samarbetsvilliga för att få till det bästa möjliga avtalet. Under förhandlingarna med EU har det varit tydligt att britterna vill behålla fördelarna av sitt medlemskap, men undgå åtagandena. Självfallet är detta ett krav som EU varken kan, eller borde, möta.

EU:s ledare har, med rätta, tröttat på Storbritanniens förhandlingsstil: en kombination av oseriösa krav, skuldbeläggande och konstant tvetydighet.

När europeiska rådets ordförande Donald Tusk öppet fördömde de brittiska politiker som påbörjade Brexitprocessen utan vare sig plan eller konsekvensanalys, klargjorde han för britterna att tålamodet i Bryssel börjar tyna bort.

Tiden är snart ute

Med drygt en månad kvar till den 29 mars, dagen då Storbritannien lämnar EU, antingen med eller utan avtal, verkar det som om Theresa Mays taktik just nu går ut på att fördröja förhandlingarna för att öka pressen på sitt parlament. Om valet i slutändan står mellan ett uppdaterat utträdesavtal eller mardrömsscenariot, ett avtalslöst utträde, hoppas hon troligen att de flesta brittiska ledamöter tar sitt förnuft tillfånga och väljer förkylning hellre än pest. Jag är rädd att hon misstar sig.

Jag kan inte annat än hoppas att May snarast ändrar taktik och hanterar förhandlingarna som de borde ha hanterats från början: genom samarbete och kompromisser över partigränserna. Nu när oppositionsledaren Jeremy Corbyn nyligen presenterat en del konkreta förhandlingsförslag, som enligt hans mening skulle kunna leda till ett ordningsamt utträde, är det dags för de brittiska ledamöterna att börja tala med varandra. Det är hög tid för Storbritannien att snarast återkomma till sin motpart med ett nationellt mål och förhandlingsmandat.

Cecilia Wikström (L)

Europaparlamentariker

Cecilia Wikström Europaparlamentet, Rue Wiertz 60, 1047 Bryssel, Belgien Tel Bryssel: +32 (0) 2 28 45622 Tel Strasbourg:+33 (0) 3 88 1 77622 cecilia.wikstrom@ep.europa.eu

Följ mig: