Arkiv

december 13, 2016

Gästkrönika i NA: Populisternas framgångar bröts i Österrike

Europe's Migration and Security Nexus: the role of the EU and the UN

Detta år har varit tungt. Populismens företrädare har vunnit segrar. I söndags höll vi åter andan. Den här gången för presidentvalet i Österrike. Norbert Hofer kunde ha blivit den första högerpopulisten att bli president i Europa.

Den händelsekedja som populisterna åberopat – först Brexit, Trump, Hofer, Le Pen, Grillo, Wilders, AfD, Sverigedemokraterna och så vidare – kunde ha fortsatt. Den kollaps av vår liberala, öppna europeiska gemenskap som så lystet påhejas av världsfrånvända populister kunde kommit ett steg närmare.

Men så blev det inte. Händelsekedjan var, som så mycket annat i populisternas politik, en förenklad förklaringsmodell. Efter ett diskvalificerat val och många månader av kampanjande vann till slut Alexander Van der Bellen presidentskapet i Österrike. Och han fick en större majoritet än vid valet i maj. De destruktiva krafter som jublade efter Brexit och Trumps seger kom av sig.

Österrike har alltså brutit den av så många befarade främlingsfientliga och nationalistiska trenden. Van der Bellens seger är ett uttryckligt pro-EU resultat. Medan Hofers FPÖ arbetar nära med de EU-kritiska Front National och Ukip här i Europaparlamentet pratar Van der Bellen öppet om ett Europas förenta stater. Han målar upp en vision av ett Österrike som har ett gott anseende bland sina grannar och som är öppet mot resten av världen. Presidentens värderingar som stöttas av den österrikiska befolkningen är glasklara.

Vi ska dock se upp med att byta en förenklad förklaringsmodell mot en annan. Det är för tidigt att dra några bestämda slutsatser av Österrikes valresultat. Men det indikerar att Brexit och Trumps framgångar inte stärkte Europas populister. Snarare kan de nu ha försvagats. Självsäkerheten som i höst genomsyrade Europas populister och andra EU-kritiker är oförtjänad. Vi är många som står upp emot dem och röstar emot populisternas hat. Vi försvarar en öppen gemenskap. Österrikarna ratade Hofers vision efter ha sett vad Farage och Trump och liknande politiska figurer kan erbjuda.

I den komplicerade politiska värld vi nu lever i måste vi komma ihåg att populisterna må ha gjort framsteg i många länder i år, men att varje land har sin egna politiska kontext. EU-stödet aldrig har aldrig varit speciellt starkt i Storbritannien. Clinton vann majoriteten av de faktiska rösterna i USA med 2,5 miljoner fler röster än Trump. I Österrike kom socialdemokrater och kristdemokrater inte ens till andra valomgången medan Hofers främlingsfientliga FPÖ sedan länge är ett etablerat parti.

2017 blir ett valens år och ett avgörande år för Europas närmaste framtid. I turordning kommer Nederländerna, Frankrike, Tyskland och troligtvis Italien att välja nya presidenter och premiärministrar. Valutgången i Österrike visar att populistiska rörelser inte nödvändigtvis göder varandra. Vi vet att vi lever i en osäkerhetens tid, men inser också att ett populismens Europa är långt ifrån ödesbestämt.

Även om vi ännu inte kan dra en lättnadens suck får vi inte glömma att våra röster för ett fritt, öppet och demokratiskt samhälle där alla människors lika värde garanteras, räknas. Än har Wilder, Le Pen och deras meningsfränder inte vunnit. Vi måste fortsätta att stå upp mot mot gränsdragningar, hat, diskriminering och reaktionära krafter var än de dyker upp. Sunt förnuft och våra gemensamma värderingar om öppenhet och människovärde kan och måste stå över andra meningsskiljaktigheter för att vi tillsammans ska stå starka emot de som vill förstöra.

Cecilia Wikström (L) Europaparlamentariker

 

Cecilia Wikström Europaparlamentet, Rue Wiertz 60, 1047 Bryssel, Belgien Tel Bryssel: +32 (0) 2 28 45622 Tel Strasbourg:+33 (0) 3 88 1 77622 cecilia.wikstrom@ep.europa.eu

Följ mig: