Arkiv

september 21, 2011

Per Ahlmarks memoarer

Att Per Ahlmark är en av mina förebilder är ingen hemlighet. Att han stöttade mig när det var jobbigt att stå i hetluften i samband med mediadrev eller när det det blåste snåla folkpartivindar och jag till slut hamnade i den politiska frysboxen kommer jag att för alltid vara tacksam för. Pers civilkurage är stort och hans medmänskliga värme  och empati är lika stora. Att Per klätt av den etablerade diktaturkramande vänstern sina argument, ett efter ett, genom att citera deras egna uttalanden eller skrifter och låtit välkända kulturpersonligheter stå där med den tvättade halsen bar har sannolikt kostat Per en hel del. Ändå tar han aldrig till vulgära begrepp eller ett slarvigt språk. Det fulaste han kan tänka sig att säga om någon han verkligen ogillar är att person är ”slapp”. Idag recenserar Erik Helmerson i DN boken: Gör inga dumheter medan jag är död, Atlantis. Hoppas att många fler än jag efter den recensionen känner lust att läsa boken. Jag har ännu inte hunnit läsa hela, men kan lova att den börjar bra. För Pers inledande kapitel om sina sömnproblem och sömnsvårigheter torde bli en klassisk text som man kommer att referera till i alla tänkbara sammanhang. Detta är verkligen litterärt! En och annan hög herre får sig (välförtjänta?) kängor och bitska eftermälen. Det tål de nog. För visst är det som Hjalmar Söderberg skriver i Doktor Glas 1905: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Cecilia Wikström cia.wikstrom@gmail.com

Följ mig: