Alla Europas länder står inför en demografisk utmaning. Vi har en åldrande befolkning som kommer att behöva försörjas av allt färre i arbetsför ålder. Samtidigt lever vi i en globaliserad tid där kampen för att locka de skarpaste hjärnorna och de främsta innovatörerna kommer att vara knivskarp mellan länder och kontinenter.
Ska EU kunna försvara sin konkurrenskraft i denna internationella konkurrens, så behöver vi dra nytta av alla de fördelar som vi har och avsevärt förenkla våra regler för människor som vill komma hit för att bidra med sitt kunnande och sin skaparkraft.
Under mandatperioden har jag lett det förhandlingsarbete lett till att EU idag har ett betydligt enklare och bättre regelverk för att locka studenter och forskare från länder utanför EU till europeiska universitet. Det är väldigt viktigt för att våra europeiska universitet ska kunna konkurrera om främsta forskarna med universitet i USA, Japan, Kina och Australien. Vi har samtidigt gjort det betydligt enklare för dessa personer att stanna i Europa och bidra i arbetsliv eller som företagare efter att de avslutat sina studier eller forskningsprojekt.
EU behöver sänka trösklarna för arbetskraftsinvandring. Det gäller både för högkvalificerade och mindre kvalificerade arbeten. Nästan alla känner till det amerikanska ”green card” systemet men nästan ingen känner till EU:s motsvarande ”blue card” – eftersom det är alldeles för krångligt.
Vissa förbättringar har gjorts för exempelvis säsongsarbetare och för personer som behöver kunna flyttas runt av utomeuropeiska företag i flera olika europeiska länder, men mycket återstår att göra för att dessa regler ska få fullt genomslag.
