Flyktingfrågan är en av nyckelfrågorna för hur Europas framtid kommer att gestaltas och Dublinförordningen har beskrivits som det största och mest politiskt komplicerade lagförslaget under denna mandatperiod.
Jag har ansvarat för att leda Europaparlamentets interna förhandlingar och kommer att företräda Europaparlamentet i trepartsförhandlingarna med EU-kommissionen och Ministerrådet, när rådet till slut har intagit sin position. Förhoppningen är ha ett helt nytt europeiskt asylsystem på plats innan mandatperioden är slut, sommaren 2019.
Jag är mycket nöjd med att i november 2017 ha lyckats samla en mycket bred majoritet i Europaparlamentet bakom en pragmatisk och långtgående reform. Det är välkänt att Dublinförordningen i dess nuvarande form aldrig har fungerat. Dagens förordning har skapat en situation där medlemsländer struntar i att registrera asylsökande och där dessa personer sökt sig till det land de själva valt.
Belastningen på EU:s medlemsländer har därigenom blivit väldigt obalanserad. Samtidigt har några av dem få på oklara grunder återsänds till överbelastade länder vid EU:s yttre gränser. Bara omkring fyra procent av det totala antalet asylsökande blev innan flyktingkrisen i Europa 2015 föremål för ett återförande till ett första ankomstland enligt Dublinförordningen.
Genom att solidariskt dela på ansvaret för mottagandet av asylsökande i ett enkelt och välorganiserat system kan vi bringa ordning i det kaos som har tillåtits råda hittills.
Med Europaparlamentets förslag till Dublinförordning kommer de asylsökande att fördelas jämnt mellan medlemsländerna baserat på deras befolkningsmängd och BNP. Första ankomstland kommer att ha tydliga incitament att registrera alla som anländer och genomföra en säkerhetskontroll. De asylsökande kommer att ges incitament att ansöka direkt i det land de anländer till och att hålla sig inom systemet.
Hade varje medlemsland solidariskt tagit sin del av ansvaret under krisen 2015 så skulle Sverige ha tagit emot ungefär 40 000 asylsökande. I stället tog vi emot över 160 000 personer.
Det är hög tid att bygga upp ett hållbart asylsystem, där alla medlemsländer i EU tar sin rättvisa del av ansvaret och att detta ansvar är bindande. Jag uppmanar Ministerrådet att snarast inta en gemensam position, så att trepartsförhandlingarna snart kan börja och ett fungerande, helt nytt europeiskt asylsystem kan komma på plats.
