Arkiv

september 26, 2013

Tyskland och relationen till EU efter valet

2Visst känns det sorgligt att det tyska liberala partiet, FDP, åket ur den tyska Förbundsdagen vid söndagens val. Den politiska debatten kommer nog att bli fattigare när den liberala rösten tystnar, eller i alla fall får mycket svårt att tränga igenom och nå fram. Som bekant är det ju bara de partier som är företrädda i det nationella parlamentet som bjuds in till TV debatter och andra stora evenemang.

Jag hoppas att FDP nu kommer att genomgå ett omfatande förnyelseprocess, ett slags mentalt reningsbad. Visst kommer det att svida och vara påfrestande och kärvt för alla tidigare ledamöter som nu åker ut, och visst kan det bli svåra och tunga dagar för de bortemot 500 partianställda som nu blir arbetslösa. Men igår talade jag med en kollega här i parlamentet, en övertygad liberal FDP-are, som menade att det kan vara av godo trots allt, detta jobbiga som skett.

Han sa att FDP är både gammalmodigt och inte har lyckats förnya sig eller sitt budskap under de senare åren, att partieldningen är stockkonservativ och att man aldrig någonsin tidigare lyckats attrahera så få unga väljare. Detta i kombination med att de tolv (!) främsta företrädarna på en av listorna var män, först på trettonde plats kom tydligen en kvinna, gör att partiet automatiskt valt bort halva mänskligheten, alltså  kvinnorna. Varför skulle kvinnor rösta på dessa mossiga män?

Angela Merkel framställdes som en stormamma under valrörelsen och hon och hennes parti gjorde ju en storslam i valet. När jag reser runt i EU:s medlemsländer, så hör jag ofta en rädsla och stor skepsis vis-a-vis Tyskland. Särskilt påtagligt på Cypern och i Grekland. Men det finns en och annan kollega här i EP som faktiskt vågar tala klarspråk om det faktum att Tyskland bär på en historisk skuld till Grekland som aldirg betalats av. Och faktum kvarstår: inget EU land har tjänat så mycket på Grklands kris som långivaren Tyskland.

I februari i år sa Daniel Cohn- Bendit ungefär så här:” Tyskarna grinar illa när det gäller att finansiera en andra räddningsplan för Grekland. De borde erinra sig allt vad de plundrade landet på under andra världskriget….Det borde idag röra sig om minst 80 miljoner Euro. Detta är de skyldiga Aten!” Behöver jag säga att jag gillar denne franske gröne ledamot? Detta är naturligtvis ett annat sätt att betrakta Europa och vår historia. Tänkvärt tycker jag.

En av mina favortiförfattare, poeten och akademiledamoten  Jesper Svenbro, har skrivit en dikt om detta. Jag citerar bara ett kort avsnitt: Rättvisa är att  betala sina skulder. I de tyska filologernas mun lät citatet först som en reprimand mot dagens skuldsatta Hellas, men precis som i det grekiska dramat får orden sakta en annan syftning.”Vi står i större skuld till Hellas än Hellas står i skuld till oss!” Hölderlin står i skuld till Hyperion. Goethe står i skuld till Alkman. Och Tyskland står i större skuld till det grekiska än Nordanvinden till Kekrops!”

Kekrops är detsamma som Nordanvinden. Till honom bad man och då svepte vinden ner över Egeiska havet och sänkte, fiendernas, alltså persernas skepp. Nästan alltid finns det någon intressant historisk tråd att ta tag i coh reflektera över när man arbetar med dagsaktuella politiska frågor. Detta är bara ett av många exempel!

Cecilia Wikström Europaparlamentet, Rue Wiertz 60, 1047 Bryssel, Belgien Tel Brussels: +32 (0) 2 28 45622 Tel Strasbourg:+33 (0) 3 88 1 77622 cecilia.wikstrom@ep.europa.eu

Följ mig: