Nyhetsbrev #18: Flyktinglägret i Calais

Flyktinglägret i Calais
I veckan besökte jag flyktinglägret i Calais, Frankrike, som i veckan började avvecklas av franska myndigheter, vilket orsakade våldsamma sammandrabbningar mellan polisen och migranterna. Lägret ser ut som ett jättelikt slumområde, en kåkstad, där plastskjul och tält är uppresta på det leriga fältet som bevakas av en polisstyrka på över 1200 franska poliser.

Här finns skolor, kiosker, kyrkor och moskéer uppresta av migranterna, men även uppvärmda baracker med separata avdelningar för kvinnor och barn, som de franska myndigheterna bekostar.

Jag har sett liknande läger tidigare naturligtvis, men framför allt i utvecklingsländer, men jag hade aldrig kunnat drömma om att behöva uppleva och se dessa syner på europeisk mark.

Situationen i Calais har blivit ohållbar. Tusentals flyktingar drömmer om att fly till Storbritannien, trots att vägen dit är kantad av många livsfarliga hinder.

Drygt 5000 människor har bosatt sig i Calais. Gemensamt för alla är att de vill ta sig över till Storbritannien för att söka sig ett bättre liv. Med de välbevakade gränserna mellan Frankrike och Storbritannien innebär det att de måste ta sig över kanalen genom att betala hutlösa summor till människosmugglare som hyser in dem i lastbilars, eller färjors lastutrymme eller genom att försöka hoppa på ett fordon i farten. Det är en flykt som väldigt få har råd och möjlighet att genomföra, och som ännu färre överlever.

Situationen visar hur bristfällig EU:s asylpolitik är just nu. I stället för att varje land försöker hantera flyktingströmmarna separat måste vi få till en europeisk lösning där alla EU:s 28 medlemsländer tar sin del av ansvaret för människor som söker sin tillflykt på vår kontinent och där flyktingarna fördelas utifrån ett kvotsystem. Som rapportör och ansvarig förhandlare för den kommande revideringen av Dublinförordningen kommer jag att arbeta målmedvetet för att Europa ska kunna upprätthålla en human asylrätt.

Cecilia Wikström (L) Europaparlamentariker