Bättre skydd för asylsökande

Publicerad i Länstidningen Östersund 24 september 2012

För några dagar sedan framkom nyheten om 15-årige Ali från Afghanistan, som gränspolisen i Malmö envisades med att vilja utvisa trots att Migrationsverket, som beslutat om utvisningen, hade ändrat sig och ville pröva ärendet igen. Ali hade mycket ömmande skäl i form av upprepade övergrepp och en traumatisering som hade fått honom att sy igen sin egen mun.
Att Migrationsverket, som är beslutande instans, har företräde framför gränspolisen, som är verkställande instans, är så självklart att det inte borde behöva påpekas. Men så kan det bli i ett hårt reglerat område, där olika länder dessutom gör olika bedömningar. EU-samarbetet har varit mycket effektivt för att riva gränser mellan medlemsländerna. Detta har givit miljontals människor fred, demokrati och ökat välstånd. Sedan 1999 har EU talat om att bygga upp ett gemensamt asylsystem för att på ett så säkert sätt som möjligt kunna ge skydd på vår kontinent för de människor som flyr från förtryck och våld. Nu är vi snart på plats med regelverket för ett sådant gemensamt system som också ska hjälpa oss att övervaka asylsystemen i alla medlemsländer så att alla lever upp till kraven. Efter flera års arbete och intensiva förhandlingar mellan Europaparlamentet, EU-kommissionen och ministerrådet är vi nu överens om en ny Dublinförordning, som väntas träda i kraft i vår och som innebär väsentliga förbättringar. Ansvarsfördelningen mellan medlemsländer blir tydligare och rättssäkerheten för den individuella asylsökanden stärks.
• ”Låst förvar” av flyktingar har tidigare kunnat pågå hur i princip hur länge som helst. Även om vi liberaler motsätter oss att flyktingar över huvud taget får behandlas som brottslingar, är det en framgång att låst förvaring nu begränsas till max tre månader.
• Alla länder ska ge en likvärdig asylbedömning. Det är inte rimligt att två flyktingar med precis samma asylskäl kan ha helt olika chans att få stanna, beroende på vilket land de söker asyl i. Detta har bidragit till att tio medlemsländer idag tar emot 90 procent av alla asylsökande i EU. 17 länder skulle alltså kunna göra betydligt mer.
• Ett land får inte skicka tillbaka den asylsökande till första ankomstlandet, om han eller hon inte kan garanteras att få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda där. I en sådan situation ska landet där personen befinner sig ta över ansvaret.
Ali, som här skulle skickas tillbaka till Italien där han utsatts för flera grova övergrepp, skulle alltså enligt nya Dublinförordningen garanterat slippa utvisning och i stället få sin ansökan prövad i Sverige. I den bästa av världar skulle vi inte behöva reglera migration, men den nya Dublinförordningen ger den enskilde flyktingen större rättssäkerhet och tydliga regler för medlemsländerna att leva upp till.
Cecilia Wikström (FP), EU-parlamentariker och rapportör för Dublinförordningen
Pär Löfstrand Ordförande Folkpartiet Jämtland/Härjedalen