Birna Häggmarks gästbloggar om veckan hos mig i Bryssel

I september i år blev jag överraskad av Cecilia och en grupp andra människor under en laboration. Här fick jag nyheten att jag hade vunnit hennes stipendium, som hon årligen delar ut till en elev på Katedralskolan. I priset ingickn resa till Bryssel för att följa med henne under en arbetsvecka på EU-parlamentet, en vecka som nu har tagit slut och som jag nu hunnit smälta på hemmaplan. Att försöka sammanfatta en sådan händelserik upplevelse, är inte den lättaste uppgift, men jag ska göra mitt bästa.

Den övergripande känslan som har följt med mig under veckan och efteråt är att det händer saker hela tiden. När man sitter hemma och läser i tidningen om beslut som fattats i Bryssel, kan det kännas som att det knappt händer någonting där nere, men på plats ser alla individers välfyllda scheman olika ut. Varje dag. Året runt. Mina två första dagar undrade jag dock om jag kommit rätt, eftersom vad jag möttes av var en väldigt lugn atmosfär med långa möten. Den tredje dagen gjorde allt en helomvändning och jag fick uppleva att behöva avbryta intressanta lunchmöten för att kasta mig vidare till föredrag, innan jag plötsligt var behövd vid en trialog (projekt inom EU för att stärka civilsamhällets organisationer i det utvidgade EU).

Att försöka överföra känslan av att vara på plats, i hjärtat av EU, är svårt. Cecilia sammanfattade naturligtvis hur allt fungerade i en väldigt simpel fras, nämligen ”det är här musiken skrivs och sedan spelar orkestrarna runt om i EU”. Vilket är väldigt sant! Det var en mäktig känsla att få sitta i ett mötesrum i två timmar och veta att vad som diskuterades berörde framtiden för 500 miljoner människor. Det är inte varje dag en gymnasieelev får uppleva något sådant, så jag kan lugnt säga att man kände sig aningen adrenalinkickad efteråt.

Vistelsen i Bryssel fick mig för det första mer intresserad av EU och statsvetenskap än tidigare, men gav också ett hopp om att fler gymnasieungdomar kan vilja lära sig mer om hur organen i EU är sammankopplade med dem på hemmaplan. Detta speciellt efter mötet med ungdomarna från Nacka gymnasium som var på besök, och där är alla var mycket intresserad av hur alltsammans fungerar!

Jag är glad att jag fått förmånen att uppleva den här veckan och hoppas att jag inom en inte allt för lång framtid kan besöka EU-parlamentet igen.

Birna Häggmark, Katedralskolan