Debattartikel i Aftonbladet ”Alis fall måste prövas på nytt”
Finns att läsa på Aftonbladets debattsida nu.
Idag avslutar jag förhandlingarna mellan Europaparlamentet, EU-kommissionen och ministerrådet om en ny Dublinförordning. Dublinförordningen är en del av EU:s gemensamma asylsystem och avgör vilket medlemsland som är ansvarigt för att undersöka en asylansökan. Grundprincipen är att det land dit en flykting först kommer ska ta ansvar för asylprövningen, men det finns många undantag från den principen om personen till exempel har släktingar i ett annat land eller om det föreligger särskilda omständigheter.
När vi idag, efter flera års förhandlingar äntligen nått en överenskommelse som alla parter inblandade har ställt sig bakom, är det med bestörtning jag tar del av fallet i Sverige med den afghanske pojken som gränspolisen vill föra över till Italien. Jag vill understryka att redan under nuvarande regelverk har ett medlemsland alltid möjlighet att ta över ansvaret för en asylansökan, även om Dublinförordningen säger att personen borde föras tillbaka till det första ankomstlandet.
I detta fall föreligger det alldeles uppenbart starka humanitära skäl att ta hänsyn till. Ali är en pojke på femton år som utsatts för en mycket brutal våldtäkt under sin tid i ett flyktingläger i Italien. Sverige kan åberopa dessa särskilda humanitära skäl som tydligt regleras i gällande Dublinförordning och därmed ta över ansvaret för Ali. Migrationsverket har uttryckt sin vilja att göra en ny prövning av ärendet. Nu måste det ske och det omedelbart.
Migrationsverket är den myndighet som ska göra bedömningen om pojken ska stanna i Sverige eller föras över till Italien, inte Gränspolisen. Gränspolisen ska enbart verkställa det beslut som Migrationsverket har fattat. Då Migrationsverket vill ta sig an ärendet på nytt har de all rätt att göra så. Det är på intet sätt polisens ansvar att sätta stopp för det.
Den nya Dublinförordningen som blir klar idag kommer att innebära tydligare regler för medlemsländerna att leva upp till och den kommer framförallt att ge en ökad rättssäkerhet för den enskilda flyktingen. Alla som ansöker om asyl inom EU ges rätt till en personlig intervju, kostnadsfri rättshjälp och ensamkommande flyktingbarn kommer att kunna återförenas även med en vidare krets släktingar än i nuvarande förordning. Det kommer att bli tydligare regler och tidsbegränsningar för låst förvar samt tydliggörande kring vad som gäller när man inte kan överföra en person till ett land som inte kan garantera den asylsökandes grundläggande rättigheter, så som är fallet med exempelvis Grekland idag.
Under drygt två år har jag lett EU:s arbete med denna lagstiftning. Det har inneburit långdragna förhandlingar och svårlösta problem. I vissa stunder har jag trott att vi aldrig skulle nå en överenskommelse då motståndet bland medlemsländerna har varit så stort. Men idag är vi där. I den bästa av världar skulle Dublinförordningen inte behövas, men nu skapar vi ett nytt regelverk med större rättssäkerhet och tydligare regler. Det är därför extra smärtsamt att nyheten om den afghanske pojken och vad han utsätts för i mitt eget hemland når mig samtidigt som förhandlingarna avslutas.
Vi får aldrig glömma att rätten till asyl är absolut och den asylsökandes rättigheter måste stå i fokus. I detta fall handlar det om en pojke på 15 år, alltså ett barn enligt FN:s definition. Vi har en laglig, en moralisk och medmänsklig skyldighet att behandla alla barn så som vi vill att våra egna barn ska behandlas. Många av oss kan nog aldrig till fullo förstå de fasansfulla upplevelser som Ali gått igenom och utsatts för.
Sverige har alla möjligheter att under nuvarande regelverk att ompröva fallet och låta Ali stanna i Sverige och här läka sina psykiska och fysiska sår. I Dublinförordningen står det tydligt att alla regler ska gälla förutsatt att det är bäst för barnet. Det finns alltså en flexibilitet i lagen då man talar om barn så att man alltid tar barnets bästa i beaktande. Vad som är barnets bästa varierar naturligtvis från fall till fall. Jag tror att alla vi som tagit del av Alis svåra och smärtsamma historia inser att det inte är i hans bästa att skicka honom tillbaka till Italien, där våldtäkten ägde rum och han kom att traumatiseras svårt, förmodligen för hela livet. Nu måste han få nya livschanser och det är Sveriges ansvar att erbjuda honom detta. Mitt budskap till polisen är tydligt: låt Migrationsverket göra sitt jobb och ompröva pojkens fall.
