Arkiv

september 10, 2012

Debattartikel i Alingsås Tidning

I dag är jag i Alingsås och träffar folkpartister, Rotary-klubben och elever på Hjälmareds folkhögskola. Och i samband med det har jag och Elver Jonsson en debattartikel i Alingsås Tidning som ni kan läsa här.

Jag blir oerhört illa berörd av att samma dag som jag nått en överenskommelse om den nya Dublinförordningen i EU-parlamentet, nås av att mitt eget hemland behandlar Ali på detta fasansfulla sätt. Enligt gällande regler har Ali all rätt att stanna i Sverige. Dublinförordningen avgör i vilket medlemsland i EU som en asylansökan ska behandlas, enligt grundprincipen att det första land man kommer till är ansvarigt. Det finns dock många undantag från det. Om en flykting till exempel har familj eller släkt i ett annat EU-land, är sjuk eller om det föreligger särskilt ömmande omständigheter så kan man frångå grundprincipen i Dublinförordningen.

Ali är ett barn, han är svårt traumatiserad och han har försökt att ta sitt liv. Att det föreligger särskilt ömmande omständigheter är tydligt och Sverige kan åberopa de humanitära klausulerna i Dublinförordningen för att låta honom stanna i Sverige och inte skickas tillbaka till Italien. Om migrationsverket hade all information om Alis fall när de gjorde sin första bedömning borde det aldrig ha fattats ett beslut om överföring till Italien. Men när nu migrationsverket inser sitt misstag och äntligen tycks ha fattat att det finns starka skäl att ompröva fallet så måste de få göra det. Migrationsverket är det som äger rätten att fatta beslut om överföring till första ankomstland, inte polisen. Polisens uppgift är verkställa migrationsverkets beslut, men i det här fallet finns det uppenbara skäl att se över beslutet, något som migrationsverket nu insett.

Jag har under flera år lett arbetet i EU-parlamentet kring en ny Dublinförordning och det faller sig som så att det är just idag som jag avslutar förhandlingarna med rådet och kommissionen. Det har varit svåra förhandlingar och en stor motsträvighet bland medlemsländerna, men idag finns en överenskommelse som ger större rättssäkerhet för den enskilde asylsökande samt tydligare regler för medlemsländerna att leva upp till. I den bästa av världar skulle vi inte behöva Dublinförordningen, men jag är stolt över att ha kunnat vara med om att förbättra gällande regelverk.

Sverige har alla möjligheter, både genom den nuvarande och den nya Dublinförordningen, att ta över ansvaret för Ali. Alla regler som gäller barn ska tillämpas förutsatt att det är för barnets bästa. Det är tydligt att det inte ligger i Alis bästa att skickas tillbaka till Italien där han utsatts för svåra övergrepp. Minnena av detta bär Ali med sig, kanske för resten av sitt liv. Nu måste hans sår få läka, han måste få lugn och ro och stanna i Sverige, enligt regler i Dublinförordningen och FN:s barnkonvention. Det är vår lagliga såväl som moraliska och medmänskliga skyldighet att erbjuda honom trygghet.

Migrationsverket är ansvarig myndighet och då de ger uttryck för att se över beslutet ska de få möjlighet att göra det. Jag blir mörkrädd av de kommentarer som når mig från gränspolisen. Vad som är ett barns bästa måste undersökas från fall till fall. Ingen som tagit del av Alis historia kan rimligen anse att det ligger i hans bästa att åka tillbaka till Italien. Jag vädjar därför till migrationsverket ompröva domen och låta Ali stanna i Sverige.

Cecilia Wikström, Europaparlamentariker (FP) och rapportör för Dublinförordningen

Elver Jonsson, (FP)

Cecilia Wikström cia.wikstrom@gmail.com

Följ mig: