Debattartikel med Verhofstadt i Göteborgs-Posten: EU-avtalet med Turkiet är dömt att misslyckas
Debattartikel med Verhofstadt i Göteborgs-Posten (pdf GP):
Slutsatserna från toppmötet mellan EU och Turkiet i helgen var ett oroande bakslag i EU:s försök att ta itu med flyktingkrisen. I stället för att vidta de konkreta åtgärder som är nödvändiga för att hantera flyktingkrisen som Europa står inför, så hoppades medlemsländerna att ett nytt EU-avtal med Turkiet skulle hejda flödet av flyktingar och ekonomiska migranter som kommer till Grekland.
Vid toppmötet åtog sig EU att betala ”en inledande” summa på 3 miljarder euro, för att stödja de syriska flyktingarna i Turkiet. Det är dock oklart hur dessa pengar kommer att användas av Turkiet, och om landet över huvud taget kommer att öppna sin arbetsmarknad eller ge de hundratusentals syriska barnen möjlighet att gå i skolan.
I utbyte mot dessa pengar har Turkiet gått med på att ta tillbaka de migranter som inte har rätt till internationellt skydd i Europa men som tagit sig in i EU via Turkiet. Om syftet är att hejda flödet är detta en djupt bristfällig strategi eftersom de allra flesta av de som flyr är syrier. Det är därför högst osannolikt att migrationsflödet kommer att minska, IS fortsätter sin barbariska framfart oh Assad-regimen sina oljefatsbombningar, och man måste därför ifrågasätta den underliggande logiken bakom hela uppgörelsen.
Det är också så att de migranter som kommer till EU och inte har asylskäl bara kan skickas tillbaka till Turkiet om de faktiskt stannat i Grekland och inte fortsatt vidare till ett annat land. Men faktum är att de allra flesta tar sig vidare i EU oh blir därmed näst intill omöjliga att sända tillbaka till Turkiet.
Det står klart att EU:s strategi att ”outsourca” vår flyktingkris till Turkiet inte håller. I stället för att bistå landet med 3 miljarder euro bör pengarna i stället investeras i upprätthållandet och förstärkandet av EU:s yttre gränser.
Ett migrationssamarbete med Turkiet kan bara fungera om det finns en hållbar europeiskt gränsbevakning och om EU:s asylpolitik faktiskt fungerar. På europeisk nivå handlar det om att den asylreform som EU-kommissionen planeras presentera i mars innehåller ett europeiskt kvotsystem där de asylsökande fördelas mellan medlemsländerna grundat på befolkningsmängd, BNI och andra relevanta faktorer. På så sätt får alla asylsökande en rättssäker och likvärdig prövning samtidigt som alla medlemsländer tar sin del av ansvaret. Dessutom måste det skapas lagliga och säkra vägar för flyktingar att komma till EU för att söka asyl, genom exempelvis att ta emot kvotflyktingar eller genom att utfärda humanitära visum på EU-ambassader och konsulat. Det handlar även om att ha välfinansierade och väl fungerande mottagningscentrum, så kallade hotspots, alltså center strategiskt placerade vid EU:s yttre gränser som direkt kan skilja på flyktingar och ekonomiska migranter.
Toppmötet misslyckades också med att ingjuta ny energi i Turkiets anslutningsprocess till EU. Ett förhandlingskapitel kommer visserligen att öppnas, men trots att vi alla sett de förkastliga gripandena av ledande turkiska journalister i förra veckan, så finns det ingenting i överenskommelsen som sätter press på Turkiet att varken respektera rättsstatens principer eller att grundläggande mänskliga rättigheter garanteras.
Det är en oroande tid för Europa när vi konstaterar att det enda medlemsländerna kan enas om är att lägga ut flyktingproblemen på entreprenad. Istället för att outsourca våra utmaningar, bör EU:s ledare enas om att ta ett viktigt steg framåt och presentera en verklig gemensam europeisk lösning.
EU-kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker, har utarbetat en plan för de åtgärder som krävs för att hantera flyktingkrisen. Det finns faktiskt en väg ut ur återvändsgränden där vi nu befinner oss. Det är skandalöst att denna plan inte har förts framåt. EU:s ledare har hittills låtit sig hållas som gisslan av inhemska nationalister i stället för att fatta de svåra men nödvändiga beslut som krävs för att få till stånd en europeisk modell för att hantera flyktingkrisen.
Det är dags för Europa att ta sitt öde i egna händer, i stället för att försöka betala och muta andra länder att tillhandahålla lösningar och ta ansvar i vårt ställe
Cecilia Wikström (L)
Europaparlamentariker
Guy Verhofstadt (Open VLD / Belgien)
liberalernas gruppledare i Europaparlamentet
