Debattartikel publicerad i Nerikes Allehanda: Sverige borde göra gemensam sak med EU:s 27 andra medlemsländer

Debattartikel publicerad i Nerikes Allehanda

Sveriges utrikespolitik i Mellanöstern har från den stund socialdemokraterna och Margot Wallström intagit Utrikesdepartmentet varit föremål för omvärldens befogade kritik. Det började med att Sverige ensidigt och utan förankring i EU, officiellt erkände Palestina som självständig stat. detta gjordes dessutom utan föregående riksdagsbehandling, vilket i sig är högst anmärkningsvärt. Därmed legitimerade regeringen i någon mån det extremistiska Hamas, vilket medfört att den terror, det hot och det förtryck som Hamas utövar, både mot sin egen befolkning och mot israeler, inte längre kritiseras utan tvärtom i omvärldens ögon förefaller att accepteras av Sverige. Inte oväntat ledde detta till att Israel omedelbart kallade hem sin ambassadör från Stockholm.

Kort d slog regeringen an ett nytt accord. Nu handlade det om det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien när S och MP endere en tid gav olika bud om avtalets fortsättning eller avslutande. Allt detta skedde inför öppen ridå i svenska media- i avsaknad av dialog med Saudierna.

Det jag kritiserar är inte att avtalet sagts upp, utan det sätt på vilket detta gjordes. När ett medelstort EU-land som Sverige karaktäriserar Saudiarabien som en inhuman diktatur med medeltida straffskalor och bara några dagar senare, på ett ytterst klumpigt sätt avslutaravtalet, så blev naturligtvis den oundvikliga konsekvensen för Saudiarabien att svara på de offentliga förödmjukelserna. Ambassadören kallades hem, Wallström nekades att tala inför Arabförbundet i Kairo och svenska affärsmän får alltsedan dess inte inresevisum till Saudiarabien.

I sak är det är bra att Saudiavtalet sades upp. Sverige ska inte exportera vapen till diktaturer. Däremot förbehåller jag mig rätten att tillsammans med många andra både ifrågasätta och kritisera sättet på vilket avtalet sades upp, då et förefaller som om detta skett i fullständig avsaknad av dialog med den saudiska motparten, vilket måste beskrivas som ett diplomatiskt misstag och tillkortakommande av sällan skådat slag. Naturligtvis ska Sverige, precis som alla andra medlemsländer i EU, fortsätta att bedriva handel med Saudiarabien, eftersom handelsutbyte utgör en oöverträffad möjlighet att både bedriva dialog och möjlighet att påverka. För jag vill understryka något som inte framkommit i debatten i svallvågorna efter regeringens missöde kring Saudiavtalet: Sverige är långtifrån det enda EU-landet som exporterar till Saudiarabien. Länder som Tyskland, Frankrike, Belgien, Nederländerna och Storbritannien bedriver en omfattande handel med Saudiarabien, ett faktum som den socialdemokratiska regeringen förbigått med tystnad.

För det är bara Sverige som lyckats skämma ut sig på detta flagranta sätt, övriga länder kritiserar naturligtvis också bristen på respekt för mänskliga rättigheter, men har klarat att göra det på ett diplomatiskt sätt och inte väckt landets vrede så som Sverige nu gjort. I globaliseringens tid är Sveriges ensamma röst inte tillräckligt stark för att kunna läxa upp andra länder och kunna få till en förändring. Vill vi på riktigt göra ett avtryck på den internationella arenan, i såväl fredsprocessen mellan Israel och Palestina som respekten för de mänskliga rättigheterna i Saudiarabien, så borde vi slå ihop oss med EU:s 27 andra medlemsländer och prata med en enad röst, via EU:s högste representant för utrikesfrågor, Federica Mogherinis. På så sätt kan vi slåss för goda principer och stå emot påtryckningar från stora länder utan att riskera vedergällning. Det blir inte lika mycket inrikespolitiska poäng för Löfvén och Wallström, men är i stället desto effektivare.

Tillsammans kan EU:s länder vara en viktig röst för mänskliga fri- och rättigheter i världen. tillsammans kan vi reagera och agera när demokratiska principer och mänskliga rättigheter kränks. Redan nu gör EU en hel del. En viktigresolution röstades med stor majortiet igenom under mars månads plenarsession i Strasbourg. Den fördömer Saudiarabiens piskande av bloggaren Raif Badawi. I resolutionen kritiserar Europaparlamentet det saudiska politiska och sociala odemokratiska systemet och uppmanar landet att respektera yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Flera liknande resolutioner kring andra utrikesfrågor tas varje plenarsession i Strasbourg. Men EU:s röst skulle kunna bli mycket högre, tydligare och starkare genom att ge EU:s utrikestjänst utvidgat mandat.

Om man envisas med att göra soloräder i allt blir det svårare att få hjälp av EU när man verkligen behöver det. Tillhör man EU:s kärna blir det naturligtvis lättare att få stöd i en sådan situation eftersom man är en del av en stark union.

Eftersom regeringen tycks sakna europeiskt engagemang, man har exempelvis valt att inte ha en EU-minister, och konflikterna nu blivit bilaterala mellan Sverige och Israel respektive Saudiarabien finns det inte mycket hjälp att hämta från EU i det här läget. Det är nu upp till regeringen att reparera och normalisera de diplomatiska relationerna med länderna i Mellanöstern.

Cecilia Wikström (FP) Europaparlamentariker