En sensuell Carmen
Den här helgen har jag faktiskt varit helt ledig. Det innebär att det varit en ovanlig helg, för nästan jämt jobbar jag ju på olika håll i landet i alla fall en av dagarna. Men den här helgen har jag läst, ägnat migåt min lilla ”frimärkesträdgård” och haft den stora glädjen att tillsammans med hela familjen gå på premiären av Carmen på kungliga Operan i lördags kväll.
Carmen har jag säkert sett mellan tio och tjugo gånger. Därför är det så härligt att konstatera att jag fick nya tankar och såg helt nya saker i denna nya uppsättning trots att jag sett så många olika uppsättningar förut. Carmen är ett verk som har så många bottnar. Det var befriande att man tagit bort alla onödliga talpartier och låter musiken framträda i all sin kraftfullhet. Sällan har jag sett en så sensuell och dramatisk Carmen som Katarina Dalayman. Med en utsökt elegans, förtätad enkelhet och fulländat skådespeleri låter hon Carmen bli en av oss moderna kvinnor av idag. Dramat är evigt och tidlöst. Besatthet, svartsjuka och åtrå som inte kan hållas tillbaka har väl de flesta av oss upplevt. Att passion betyder både lidande och lust blir aldrig tydligare. Och så det eviga dramat om gott och ont, erotas och agape, den farliga kvinnan och den godhjärtade, horan och madonnan om man så vill. Michaela, som gestaltas av Emma Wetter kontra den sexiga, dramatiska Carmen. Inom varje kvinna bor båda.
Scenografin är intressant i sin enkelhet, jag associerar nästan till den spiska teatern och Bergmans uppsättningar i det innre rummet med sina tre väggar. Det enda som stör mig men stör desto mer är den svarta ridån som går ner efter varje scen. Det gör att dramat kortas av till ett antal tablåer och min yngste son frågade varför allt inte hängde ihop, akt för akt. Jag frågar mig samma sak. Sångarna imponerade stort den här kvällen, men den som förgyllde helheten mest var nog kvällens dirigent, Lionel Bringuier. Sällan har Hovkapellet spelat bättre och definitivt har jag inte på länge hört dem spela med en så stark energi. Dirigenten är helt enkelt en stjärna!
Och två andra stjärnor den här kvällen var mina söner, snygga som bara den. Trevligt hade vi och efterfest på Naglo var en trevlig avslutning på en storartad operakväll.
