Feghet, populism och tystnad löser inga problem

Nejsägarnas och olyckskorparna hade fel. När krisen var som värst sa de att EU som projekt stod på upplösningens brant och att eurozonen skulle kollapsa.
Det blev inte så, tack och lov. Nu måste visionerna om framtiden för EU, detta fredens och frihetens projekt, kläs i ord av de politiska ledarna. Idag talar statsministrarna i medlemsrådet nästan bara om intresset för det egna landet och nästan aldrig om det gemensamma bästa. Me, myself and I är ett evigt mantra som jag känner mig innerligt trött på. Krisen har triggat egoism och egenintresse. Jag tror, som Churchill sa redan 1946 i Zürich, att vi måste skapa ett slags Europas förenta stater med gemensam utrikes- försvars och säkerhetspolitik. Det är vår enda strategi som kan lyckas om vi ska fortsätta att ha relevans i en alltmer internationaliserad värld. Nationalstaternas tid är över. Nu är sunda finansiella system och banksektorn säkrad med gemensamma spelregler, nästa steg borde bli en gemensam försvarspolitik. EU kan i framtiden inte räkna med inflytande i tex G8, där fyra av våra länder sitter idag, enligt samstämmiga forskare. Därför borde samarbetet fördjupas så att EU sitter med vid bordet och för hela unionens talan. Det verkar som om dästa ministrar runt om i EU som inte vet vad krig och ofrihet betyder inte klarar av att ha visioner om vår gemensamma framtid. Var och en tycks vilja gå sin egen väg, inte den gemensamma vägen. Bara Merkel, som själv upplevt förtryck, är i någon mening visionär. Hon pratar om freden, framtiden och ökad integration och fördjupat samarbete. Tystnad, undflyende och feghet är ingen framkomlig väg. Måtte fler fatta det!