Första slaget för öppenhet vunnet

Publicerat i Norran den 22 februari 2012
Europaparlamentet antog nyligen en rapport om allmänhetens tillgång till dokument från EU:s institutioner. Sista ordet är dock inte sagt då förhandlingar mellan institutionerna kvarstår innan en slutlig rapport kan antas.

Kampen mellan öppenhetsförespråkare och de som vill begränsa tillgången till dokument har pågått under flera år. I grunden finns en förordning från 2001 som är relativt generös i att ge allmänheten tillgång till handlingar. 2008 kom kommissionen med ett förslag till revidering av den förordningen som skulle innebära en minskad öppenhet och göra det svårare för medborgare att få tillgång till dokument. Ett bra förslag tyckte många medlemsstater och Sverige fann sig ganska ensamma i rådet om att förespråka mer öppenhet och insyn.

Därför blev det än viktigare för oss i Europaparlamentet att arbeta för mer öppenhet. Vårt hus borde vara demokratins starkast lysande fackla och fungera som ett föredöme för länder som söker sin väg mot demokrati. Men den största partigruppen, de konservativa, verkar inte dela den uppfattningen. Deras representant i förhandlingarna anser nämligen att det är oansvarigt att ge medborgarna tillgång till alla dokument med motiveringen att människor inte kan hantera all den informationen. I stället menar hon att de politiska företrädarna ska bestämma vad allmänheten bör få tillgång till. Detta är en åsikt som jag naturligtvis inte delar – och som tack och lov blev nedröstad i parlamentets votering.

Vad gäller öppenhet är det inte nödvändigtvis så att allt måste publiceras direkt, men den medborgare som begär att få ut vissa dokument ska ha rätt till att få dem. Vi som representerar medborgarna är ju här för att de gett oss mandat att vara här. Mina väljare är mina uppdragsgivare och har därför rätt att kontrollera vad jag gör i mitt arbete.
I Sverige har vi kommit långt vad gäller öppenhet och ibland är detta svårt att förklara för kollegor från andra länder som har en helt annan utgångspunkt. Det finns vissa frågor där man kan se en tydlig svensk linje, bortom ideologier och detta är ett utmärkt exempel. Alla svenska parlamentariker röstade för rapporten som kräver mer insyn och mer öppenhet än kommissionen förslagit. Heder åt Moderaterna och Kristdemokraten som vågade gå emot deras partigrupps linje.
Framför oss har vi nu att gå in i svåra förhandlingar med kommissionen och rådet. Båda har en mer restriktiv hållning än parlamentet. Men vi har ett trumfkort i förhandlingarna. Om vi inte är nöjda med resultatet av förhandlingarna kan vi välja att fälla kommissionens förslag. Vi kommer inte att acceptera mindre öppenhet än vi har i dagsläget.
Som liberal kämpar jag för ståndpunkten att det är medborgarna som äger rätten till information och dokument. Inte byråkrater eller politiker.
Cecilia Wikström (FP), EU-parlamentariker