Gästinlägg från min käre stipendiat Markus, som följe mig förra veckan!

Förra veckan, dvs. från måndagen den 17 september fram till torsdagen den 20 september befann jag mig i Bryssel och följde med Cecilia Wikström i hennes arbete.

En uppgift som givetvis var kul och lärorik men också krävande och slitsam.

Anledningen var den att hon på min skola (dvs. Katedralskolan i Uppsala) instiftat ett stipendium i hennes eget namn vilket ger vinnaren en möjlighet att följa med henne under en vecka och se arbetet som sker i parlamentet på nära håll. I år vanns det här alltså av mig.

Att beskriva hur det var är rätt så svårt, det är ett högt tempo med mycket ombyte och tvära kast. Ibland är mötena långa och invecklade, ibland är de kortare. Ibland får man lyssna på en fransk tolk istället för en svensk… Att vara här nere under de första dagarna var också dramatiskt i den bemärkelsen att i LIBE röstades Dublinförordningen igenom, från Cecilia och alla hennes medarbetare samt en rad massa människor kulmen på ett två och ett halvt års förhandlande! De flesta läsare har kanske koll på att förslaget också godtogs med få som motsatte sig, även om det var lite dramatiskt ända fram till voteringen.

Men den som trodde att resten av veckan (läs jag) skulle vara lugn misstog sig utan tempot är alltid lika hektiskt. Jag kan bara konstatera att assistenterna gör ett otroligt jobb och ser till att man är på rätt plats i rätt tid men det är tight. Det finns inga schemalagda fikaraster vare sig på morgonen eller på eftermiddagen, äter det gör man när man har tid och går hem det gör man när man är klar.

Personligen så var det också kul att få se en personlig sida av en politiker, för min uppfattning var i alla fall den att Cecilia var ärlig och öppen med mig och jag hade chansen att ställa de frågor jag ville. Högt och lågt blandades men ingen fråga trivialiserades.

Bryssel är ibland krångligt, både i staden och i parlamentet finns det märkliga vägar man ibland måste ta sig fram genom. På det hela är jag mycket tacksam över att jag fick den här möjligheten så avslutningsvis vill jag bara passa på att tacka alla! Cecilia, hennes assistenter Caroline Klamer, Daniel Sjöberg och Linda Aziz som alla också tog hand om mig. Tack till alla övriga människor jag fick träffa Cecilia Malmström, Åsa Larsson, Eva Bonnier, Kristina Ahlinder, Birgitta Englin, Ulrika Sundberg samt många fler… Tack! Tack! Tack!

Om ni vill veta mer utförligt om vad jag fick göra, eller för den delen hur en vecka för Cecilia kan se ut så har jag även sammanfattat det på min egna blogg och om ni har några frågor till mig är går det att bra att gå genom den. Länk: http://markussjolengustafsson.wordpress.com/

Markus Sjölén Gustafsson

- elev på Katedralskolan i Uppsala.