Gästkrönika i Nerikes Allehanda: EU måste bli attraktivare för studenter och forskare
Läs min krönika i Nerikes Allehanda (för pdf klicka här: NA-krönika)
Efter en härlig sommarledighet, mestadels hemma i Uppsala, är arbetet i Europaparlamentet nu i full gång. Ett av mina mål för i höst är att färdigställa lagstiftningen för att ge studenter och forskare från länder utanför EU bättre levnads- och arbetsvillkor när de ägnar några viktiga år av sina liv åt att forska eller studera vid ett av våra universitet. Jag har lett förhandlingarna mellan EU-kommissionen, Ministerrådet och Europaparlamentet kring detta direktiv sedan i april 2013 och hyser goda förhoppningar om att nå en överenskommelse före jul.
Målet är att göra EU till ett världscenter för studier och forskning. Förebilden är förstås USA, som år efter år vinner fler Nobelpris än något annat land och vars universitet är i särklass högst rankade i världen. Enligt Shanghaiindex för 2015 (The Academic Ranking of World Universities) är åtta av de tio främsta universiteten i världen amerikanska. Ett svenskt universitet hittar vi först på plats 48, där Karolinska Institutet lyckats slå sig in.
Genom att göra EU attraktivt för duktiga, ambitiösa och högutbildade människor kommer vi inte bara att vinna fler Nobelpris, vi kommer också att kunna stärka vår välfärd.. För trots den ekonomiska nedgången och de höga arbetslöshetsnivåerna, så är det fortfarande svårt för många medlemsländer att hitta kompetent arbetskraft. Och med den stora demografiska utmaningen som Europas länder i dag står inför, där vi blir allt färre människor i arbetsför ålder i förhållande till det växande antalet gamla, så blir det omöjligt att bibehålla dagens välfärdsnivåer om utvecklingen fortsätter så här.
Därför verkar jag för att förbättra situationen med tydligare och enklare regler för att locka hit de största begåvningarna och öka EU:s attraktivitet ur akademisk synvinkel. dag ser villkoren väldigt olika ut i de olika medlemsländerna för de omkring 200 000 studenter och forskare från länder utanför EU som verkar vid våra universitet. I Tyskland, EU:s starkaste ekonomiska motor, har forskare ett och ett halv år efter avslutad forskarutbildning på sig för att etablera sig och hitta ett nytt jobb, starta ett företag eller fortsätta att forska. Nederländerna ger dem ett år på sig, medan Sverige sedan förra året erbjuder ett halvår, tidigare var det två veckor(!). Det är dags att EU inser värdet i att behålla dessa välutbildade personer på vår kontinent genom att skapa ett harmoniserat europeiskt system, allt annat är slöseri.
De harmoniserade reglerna bör bland annat ge studenterna ökad tillgång till arbetsmarknaden, så att studenter har rätt att arbeta minst 20 timmar per vecka, jämfört med Sveriges tio timmar i dag. Medlemsländerna bör också låta studenterna att röra sig mellan medlemsländerna under tiden de bor här, utan att söka visum. Den fria rörligheten är en stor konkurrensfaktor som tex USA inte kan erbjuda, så den bör vi naturligtvis erbjuda. Bestämmelserna för forskares familjemedlemmar bör gälla även för studenternas. Studenter kan vara äldre när de avslutar sina högre studier och det är inte osannolikt att de har bildat familj.
Genom att ge bättre levnads- och arbetstillstånd för de studenter och forskare från länder utanför EU som vill komma hit, eller redan verkar här, bidrar till att stärka EU:s internationella konkurrenskraft i den globala akademiska världen. Klarar vi av att locka hit dem och förmår dem att stanna efter avslutad utbildning eller forskning, så kommer de att bidra till att skapa jobb och ekonomisk tillväxt tillsammans med våra europeiska universitet och företag.
Cecilia Wikström (FP) Europaparlamentariker
