Gemensamt asylsystem behövs

Publicerat i HD den 16 april 2012

Förtroendet för vårt asylsystem stärks inte genom att skapa gränser mellan medlemsländerna, skriver Cecilia Wikström och Fredrik Sjögren, båda FP.

I en lägenhet hos en vän ute i glesbygden gömmer sig Manal, 29, med sin man och sina två små döttrar, ett och tre år. Här har de gömt sig sedan utvisningsvisningsbeslutet för ett år sedan. Först om två år kan deras fall prövas på nytt.
Under tiden lever de ett liv under jorden, helt isolerade från omvärlden. Manal vågar inte låta barnen leka på lekplatsen alldeles utanför fönstret. Hon är orolig för att de ska bli röjda och skickas tillbaka till Italien, landet där de först registrerades i Europa och som de måste skickas tillbaka till för att få sin asylansökan prövad enligt Dublinförordningen. Ett land där chansen att få asyl är försvinnande liten.

I Europaparlamentet arbetar vi just nu intensivt med att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem. Ett system där Europa tar ett solidariskt ansvar för dem som av olika skäl tvingas lämna sina hemländer av rädsla för sina liv. Yttre gränskontroller är viktiga för EU, men förtroendet för vårt asylsystem stärks inte genom att skapa gränser mellan medlemsländerna eller genom att bygga en mur mot omvärlden.

I dag tar tio länder emot 90 procent av alla asylansökningar i hela EU. 17 medlemsländer skulle kunna göra betydligt mer. I dag kan samma person ha en procents chans att få asyl exempelvis på Italien och runt 60 procents chans att få asyl i Sverige. Ett asylsystem med så stora skillnader mellan länderna saknar trovärdighet. Om vi menar allvar med att bygga upp ett gemensamt system så måste vi även ta ett gemensamt ansvar för de människor som söker sig hit.

Debatten om asyl snedvrids ofta till att handla om kapaciteten att ta emot människor, men vi får inte glömma att asyl ytterst handlar om medmänsklighet. Alla länder i EU har genom undertecknandet av Genèvekonventionen förbundit sig att ge människor med asylskäl skydd. Genom gemensamma regler kommer vi att kunna ställa högre krav på de EU-länder som påvisar brister och vi kommer att ha större möjligheter att övervaka att alla medlemsländer följer de gemensamma reglerna.

Trycket är som störst från de nordafrikanska länderna där hundratals flyktingar dagligen ger sig ut på livsfarliga båtfärder för att ta sig till Europa i hopp om en bättre framtid. I samma hav som lyxkryssaren Costa Concordia skördade 32 offer drunknade förra året nästan 1 500 flyktingar i samband med att de försökte ta sig till Europa, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR. Det är djupt cyniskt att detta inte fick särskilt stort utrymme i media medan det skrevs spaltmeter om Costa Concordia. Manal och hennes familj överlevde båtresan från Tunisien och kom till Italien i fjol. Väl framme är det inte särskilt konstigt att de valde att fortsätta sin resa från Italien, där i princip ingen beviljas uppehållstillstånd, vidare till Sverige. De reste inte hit för att leva på bidrag, utan för att de ville få chansen att ge sina barn ett värdigt liv och en framtid.

Det är Europas gemensamma ansvar att bygga upp ett humant flyktingmottagande, där människors grundläggande rättigheter respekteras och där varje individs unika kompetens tas till vara. Nyckeln till ett fungerande asylsystem är solidaritet. Solidaritet gentemot de flyktingar som kommer hit, men också solidaritet mellan länderna i EU. Det är solidariskt att på ett korrekt sätt verkställa och följa de gemensamma regelverken, men även att ställa upp för de medlemsländer med högst tryck. Målet är att EU ska ha kapacitet för att skydda alla de människor som flyr från förtryck. Ytterst handlar det om allas vårt medmänskliga ansvar.

Cecilia Wikström (FP)
EU-parlamentariker

Fredrik Sjögren
EU-ambassadör för Folkpartiet Skåne