Helt rätt, Viviane Reding!
På onsdag kommer EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso att hålla sitt sedvanliga ”State of the Union”-tal. Han brukar göra det en gång om året. Jag gillar det. Det känns på något sätt relevant att inte bara höra honom prata lite löst om allt möjligt. Sedan han började med detta systematiserade och redogörande tal så börjar man ana konturerna av visioner för framtidens EU. Och i krisens tid har ju visionerna lyst med sin frånvaro. Nu vänder vi blad i krisen. Idag i Herald Tribune redogör en stor artikel för den grekiska återhämtningen och vi anar ljusningen och en framtid bortom krisen och allt elände den fört med sig av social kris och spänningar och fiendskap mellan människor.
Jag har ju alltid sagt att EU måste utvecklas, inte avvecklas. Vi behöver mer, inte mindre, samarbete. I den andan är det bra att Viviane Reding, EU:s rättighetskommissionär tagit bladet från munnen och säger att det nu är dags att övervaka och straffa EU-länder som inte följer rättsstatens grundprinciper. Hon tar alltså ett rejält kliv framåt för ett utökat samarbete och för mig som är federalist känns det som ett fullt logiskt steg att ta. Detta med tanke på vad som skett i medlemsländer som exempelvis Ungern, där Fideszregeringen i ett slag slog undan benen för ett oberoende rättsväsende när 500 domare och åklagare avskedades och ersattes med partitroget folk.
Vi måste få fram bättre verktyg för att hantera situationer där staten tar ifrån medborgarna deras grundläggande rättigheter. Kom ihåg vad grundarna sa: Unionen finns till för att garantera människors, inte staters, rättigheter. Reding går långt, för hon vill se en EU justitieminister och en ’scorebord for justice”, som ska utvärdera hur väl varje lands rättssystem fungerar. Detta kommer att fungera som ett övervaknings- och sanktionsverktyg för kommissionen. På så sätt skulle kommissionen att inleda förfaranden för brott mot grundläggande rättigheter i medlemsländerna. Jag medger att detta skulle vara ett mycket stort federalistiskt steg.
Nu finns två möjligheter till sanktioner. Det så kallade överträdelseförfarandet där EU-landet som bryter mot mänskliga fri- och rättigheter dras till domstol, ungefär som skett i fallet Ungern och där det blivit fällande domar på alla tre punkter. Det andra är artikel sjuförfarandet och där involveras parlamentet , men det bygger på starka majoriteter och så länge som det finns politisk majoritet som i fallet Ungern, där alla i EPP, största gruppen, vägrar att klaga på sina partikamrater så ser vi ingen möjlighet att agera. Detta måste ändras. Lämplig sanktion enligt artikel sju är att landet får sin rösträtt i ministerrådet indragen. Det lär svida!
