Historisk asyluppgörelse i hamn
Krönika publicerad i NA
Ända sedan 1999 har EU gjort upprepade försök att skapa ett gemensamt asylsystem. Jag blev involverad i processen då jag snart efter mitt tillträde till Europaparlamentet 2009 fick ta över ansvaret för att utforma Dublinförordningen, som reglerar vilket land som ska behandla en flyktings asylansökan. Då var det få som trodde att en överenskommelse skulle kunna nås. Den 12 juni 2013 blev en historisk dag eftersom det mot alla odds blev den dag då Europaparlamentet antog de rapporter som tillsammans utgör EU:s gemensamma asylsystem.
Med de nya lagarna som antagits skapar vi ett gemensamt regelverk och sätter kvalitativa miniminivåer som medlemsländerna måste leva upp till. Detta innebär ett humanare regelverk och en ökad rättssäkerhet för de asylsökande och en klarare ansvarsfördelningen mellan medlemsländerna.
Fullt ut implementerat kommer detta system att leda till en ökad solidaritet, där alla länder gemensamt tar ansvar. I dag tar tio av EU:s medlemsländer emot 90 procent av alla flyktingar som kommer till EU. Alla länder i EU har genom Genèvekonventionen åtagit sig att erbjuda skydd för de människor som flyr undan krig och förföljelse. Asylpaketet handlar inte främst om att fördela de asylsökande lika mellan medlemsländerna. Det kommer alltid att finnas ett samband mellan vad som sker i vår omväld och antalet människor som söker asyl i EU och därför kan man inte heller precisera hur många vi ska ta emot.
Det handlar om att dela ansvar och jag är glad och stolt över att det nya systemet innehåller klarare tidsfrister för de olika stegen i en asylprocess, liksom tydligare regler mellan medlemsländerna i de fall då en person överförs från ett land till ett annat. Detta förhindrar långdragna processer och att människor hamnar i rättsligt limbo då ingen har ansvar för att utreda deras asylskäl.
Andra förbättringar är rätt till information och rättsligt ombud, begränsad möjlighet att sätta människor i förvar samt förbättrade villkor för ensamkommande flyktingbarn.
Bara några dagar innan asylpaket antogs kom ett prejudicerande domslut från EU-domstolen i Luxemburg som slår fast att ensamkommande flyktingbarn ska undantas från Dublinförordningen. Deras ansökan ska behandlas i det land där barnet befinner sig och den senaste ansökan har lämnats in. Detta är precis vad jag har kämpat för under månader av förhandlingar med EU-kommissionen och medlemsländerna. Därför är det glädjande att EU-domstolen slår fast att ensamkommande flyktingbarn är en särskilt utsatt grupp och att barnets bästa alltid måste väga tyngst. Från och med nu riskerar vi inte längre en situation där barn fraktas kors och tvärs mellan medlemsländerna. Med andra ord, det blir slut på de tragiska ärenden, som det uppmärksammade Ali-fallet i höstas, eftersom domen är vägledande för hur medlemsländerna ska agera.
Med det rättsliga ramverket på plats gäller det nu att alla medlemsländer genomför det på ett korrekt sätt. Det är en gemensam angelägenhet att ta emot de människor som är i behov av internationellt skydd och att göra det på ett humant sätt och att ge dem likadan behandling i alla EU:s medlemsländer. Vi är en union av människor som bärs av humana värden och värderingar och det måste också avspeglas i hur vi bemöter de människor som söker asyl.
Ett humant mottagande, anständiga levnadsvillkor och en rättssäker process är ett gemensamt åtagande och ska nu genomföras i alla EU:s medlemsländer.
Cecilia Wikström, (FP) Europaparlamentariker
