Jag sätter mitt hopp till Europa
Gästkrönika i NA den 9 september 2011
Här i Bryssel har parlamentet precis öppnat efter sommaruppehållet, men i EU:s ordförandeland Polen har man sannerligen inte legat på latsidan under sommaren.
Målsättningarna för ordförandeskapet är höga. Man vill stärka Europa genom öppenhet samt verka för att den europeiska integrationen ska fungera som en motor för ökad tillväxt och utveckling. Dessutom lyfter man betydelsen av att öka säkerheten i Europa. Polackerna är stolta medlemmar i EU.
Jag karaktäriserar Polen som en stor och viktig medlemsstat som inte drar sig inte för att låta omvärlden veta att EU bidragit till att förbättra landet. Efter kommunismens fall 1989 har Polen gjort en viktig resa.
I dag är de förmodligen lika viktiga som EU:s stormakter Tyskland och Frankrike och deras ordförandeskap drivs med stort engagemang och höga ambitioner.
Polen, som sedan 1999 är med i Nato, är djupt engagerat i säkerhetsfrågan och hur vi ska kunna skapa en ökad säkerhet för Europa, också på lång sikt. Säkerhet i dag handlar inte enbart om att arbeta inom unionen, utan handlar också om hur vi bäst möter de externa faktorer som kan riskera vår säkerhet. EU måste också spela en aktiv roll på andra platser i världen för att garantera vår egen och andras säkerhet och arbetet måste vara förebyggande och långsiktigt.
Den arabiska våren och händelserna som nu utspelar sig i Nordafrika är ett exempel på detta. EU måste nu göra allt som står i vår makt för att hjälpa dessa stater att bygga upp demokratiska statsbärande system med fria val och öppna demokratiska processer.
EU måste ta ett ökat ansvar i uppbyggnaden av Libyen och stödja Libyens folk i det svåra och långa arbete som de står inför. Den FN-resolution som möjliggjorde en flygförbudszon över Libyen banade väg för utvecklingen, men demokratiseringsprocessen kommer kräva ett långsiktigt engagemang av det internationella samfundet. Där kan EU spela en avgörande roll.
EU måste nu tillskapa en gemensam fungerande asyl- och migrationspolitik som gör att de som flyr från stater som Libyen blir bemötta och behandlade ett anständigt sätt när de söker sig till EU.
Men tillbaka till Bryssel – och öppnandet av parlamentet. Detta skedde under pompa och ståt då man samtidigt invigde en plats utanför parlamentet till Simone Veils ära.
Simone Veil, som närvarade vid invigningen, är en sann europé. Hon överlevde förintelsen och brinner för ett enat Europa där vi tillsammans övervinner de kriser och svårigheter som vi möter. Hon sa en gång: ”Jag sätter mitt hopp till Europa, ett Europa som har övervunnit hat och barbarism för att hänge sig åt att åstadkomma fred och solidaritet mellan Europas folk”.
Europa står inför flera stora utmaningar. Jag tror på och vill verka för ett enat och solidariskt Europa, där vi tillsammans möter de utmaningar som nu ligger framför oss.
Cecilia Wikström (FP)
