Khaleds budskap ingen svensk angelägenhet

Slutreplik i NA 27 maj 2011

John Hayes Jr skrev en replik (21 maj) på min krönika (13 maj) om Leila Khaleds Sverigebesök där han siktar in sig på två huvudargument: för det första att min krönika bara kritiserade Khaled och inte Israel, och för det andra att det visst kan finnas realpolitiska situationer där man trots allt förhandlar med terrorister.

Det första av dessa är ett egendomligt argument. Att jag påpekar att den ena parten i en komplex konflikt har begått avskyvärda dåd betyder inte att jag hyllar den andra parten – båda sidor har sin del av ansvaret under den långa och smärtsamma historien. Men nu råkade det vara terroristlistade Leila Khaled som var aktuell i och med Sverigeresan och därför var det om detta besök jag skrev.

För det andra håller jag med Hayes om att det är bra att Khaled utsätts för granskning. Men att besöken i Farsta konsthall och hos syndikalisterna skulle vara pågående fredssamtal tycker jag verkar synnerligen långsökt. Diplomatiska samtal i det tysta för en fredlig lösning på Palestina/Israel-konflikten tror jag bäst förs på annat sätt och med andra aktörer vid rodret. Jag menar fortfarande att Khaled framför allt erbjöds en plattform och en megafon för att ensidigt föra ut sitt våldsamma budskap, och jag tror faktiskt inte det är vad svenska skattebetalare hade tänkt sig att deras pengar skulle gå till.

Jag vidhåller: våld är inte en acceptabel lösning på konflikten och svenska skattemedel bör inte finansiera terroristers propagandaturnéer.

Cecilia Wikström
Europaparlamentariker (FP)