Krönika i NA - Enade vi stå, söndade vi falla
Den ekonomiska krisen har lett till arbetslöshet och social oro i flera länder. Nu ser vi också hur nationalism och separatism brer ut sig i land efter land. Spanien, Belgien och Tyskland för att nämna några. Men motiven ser olika ut.
Argumentet att rika länder ska betala för slösaktiga och lata greker och portugiser förs fram allt oftare, bland annat i Sverige. På något sätt har det blivit rumsrent att uttrycka sig så i dessa krisens dagar. Det som är nytt är att rika delstater verkar ha fått luft under vingarna och nu för fram önskemål om att bryta sig loss ur sitt eget land. De är kort sagt trötta på skatteutjämningssystemen och vill inte vara med om att skicka pengar till de fattiga kusinerna i en annan del av landet.
Argumentet ”vi klarar oss bättre själva” reses i spanska Katalonien, i tyska Bayern och i belgiska Flandern. Aldrig har denna vilja att slita sönder sitt eget land rests med sådan kraft inom EU:s medlemsländer. Den ekonomiska krisen har påtagligt förändrat retoriken och vidgat gränserna för vad som kan accepteras. Begreppet solidaritet har dränerats på sitt innehåll. Detta gäller både känslan för det egna landet och är ännu mer påtagligt i relationen mellan EU:s medlemsländer. I stället är egoism ordet för dagen. Sköt dig själv, strunta i de svagare, de som är fattigare. Inte var det detta som EU:s grundare tänkte sig med gemenskapen?
Vid årets nationaldagsfirande i Katalonien demonstrerade en och en halv miljoner katalaner för självständighet. Det är fler än någonsin förr och rimmar väl med uppgiften att nästan hälften av befolkningen, 46,4 procent av invånarna i Katalonien, inte längre vill vara en del av Spanien, utan hellre bryter sig loss för att gå sin egen väg. Det är dubbelt så många som 2008 när man mätte förra gången.
Pengar pratar brukar man säga - och visst är det så också här. Katalonien är den rikaste landsdelen och betalar mest pengar till övriga Spanien enligt det regionala utjämningssystemet. Med EU:s högsta ungdomsarbetslöshet på 52,6 procent är katalanerna trötta på fördelningsmodellen och vill gå den separatistiska vägen under parollen vi klarar jobb och tillväxt bäst själva.
Bayern är den rikaste delstaten i Tyskland och landets ekonomiska vinstmaskin. Under tesen att kartor inte är ritade i sten för en före detta chefredaktör för veckomagasinet Bayernkurier fram åsikten att Bayern klarar sig på egen hand.
Dessa separatistiska tongångar är provocerande, men på sikt också farligt för hela EU:s gemenskap. Om de starkaste, vinstmaskinerna, inte känner solidaritet utan låter egoism och egenintresse styra, vart kommer detta då att leda?
Liknande tendenser finns också i norra Italien. De välmående norditalienarna vill inte längre betala notan för de fattiga delarna i södra landet och vill i krisens tidevarv helst bara ta ansvar för sig själva. Hellre rik och frisk än fattig och sjuk.
Och i Storbritannien vill allt fler av skottarna bryta sig loss ur det förenade kungadömet och bilda ett eget land, finansierat av oljan i havet. Skuldkrisen i Europa har underblåst de kraven. Vi får se hur det går i folkomröstningen om detta som blir av under 2014, samma år som nästa allmänna val till Europaparlamentet.
Under de senaste decennierna har vi sett hur separatism fått ge vika för lugn, samarbete och sammanhållning under måttot ”förenade i mångfalden”. I takt med att land efter land anslutit sig till EU har lugnet lagt sig över utbrytarregionerna. Nu verkar det som om den ekonomiska krisen, som vuxit till en social och politisk kris, legitimerar denna separatistiska anda. I stället för gemensamma lösningar ser befolkningen till sitt eget och tvekar inte att ge uttryck för det. Man tror att egna, regionala lösningar är bättre än gemensamma för att lösa en växande arbetslöshet och den tillitskris som kommer till uttryck genom att medborgarna inte längre litar på de politiska systemen, på andra länder och regioner eller på valda politiska företrädare.
Det är nu på tiden att tala högt om detta. Den ekonomiska krisen har triggat separatism, nationalism och främlingsfientlighet. Nu måste vi visa motbilder, för nu är måttet rågat. EU och medlemsländerna har allt att vinna på en bibehållen sammanhållning. Gemensamma svårigheter och problem löser vi bäst tillsammans. Enade vi stå, söndrade vi falla. Det gäller också i dag.
