Krönika i NA: Sverige är sämst i klassen
Gästkrönika i Nerikes Allehanda
Just nu studerar ett antal studenter från länder utanför EU vid Örebro universitet.
Många av dem läser naturvetenskapliga program på avancerad nivå och faktum är att det är just den kompetensen som EU behöver för att klara de framtida utmaningar vi står inför. Bara genom att ta vara på dessa talanger kan EU förbli en konkurrenskraftig, dynamisk och kunskapsbaserad kontinent. Men tio dagar efter att studenterna fått sina examensbevis - och vid några universitet får de också doktorshattar - måste de lämna Sverige eftersom deras student eller forskarvisum upphör. Många av dem lockas över till USA, Kina, Brasilien och Australien, där de tas emot med öppna armar, medan vi som utbildat dem inte får någonting i retur när de ger sig av med en enkel biljett.
Sverige är sämst i klassen i Europa när det gäller att ta tillvara på de studenter från tredje land som får sin utbildning här. Tyskland, Europas ekonomiska motor, har insett värdet i att behålla studenterna och ger dem ett och ett halvt år på sig att hitta ett jobb och etablera sig i landet, Nederländerna erbjuder tolv månader. Sverige, som endast tillåter några dagar, står sig slätt i konkurrensen om den spetskompetens av högutbildade unga människor som vi så väl behöver.
Siffror från EU-kommissionen visar att vi i framtiden måste klara av att locka hit mer än tio miljoner arbetskraftsinvandrare under de närmsta decennierna bara för att klara av att upprätthålla dagens välfärdsnivå. Vill EU därutöver fortsätta att vara en av de starkaste och mest konkurrenskraftiga ekonomierna i världen så måste vi ändra kurs nu och komma bort från dagens byråkratiska och långa procedurer för människor som söker jobb i EU.
För att attrahera och behålla den högutbildade arbetskraft som utbildas i EU:s medlemsländer måste vi erbjuda studenter och forskare säkra processer och anständiga villkor och rättigheter. Som Europaparlamentets rapportör är jag just nu i färd med att ta fram ett nytt direktiv för studenter och forskare från tredje land som forskar eller pluggar vid universitet runt om i EU. Min utgångspunkt i detta arbete är att de ska ha möjlighet att bli kvar och söka jobb i hela EU under minst ett år efter avslutad utbildning.
Vi måste skapa ett förmånligt klimat för innovation, forskning och näringsliv som på sikt kommer att lyfta EU ur krisen och skapa välstånd. För sannolikheten är stor att en av de forskare som just nu slutför sin utbildning i exempelvis Örebro, en dag kommer att vara med i ett forskarlag som löser fram-tidens energiutmaning. En annan kommer att ingå i ett team som knäcker gåtan kring hiv/aids och att en tredje kommer att bedriva den kliniska forskning som behövs för att bekämpa bröstcancer.
Sedan 1901 har USA tagit hem 242 Nobelpris i kemi, fysik och medicin. EU:s länder ligger långt, långt efter. Storbritannien har fått 79 pris och Sverige stoltserar med 15 pristagare. Det är dags att det intellektuella kapitalet identifieras och värderas bättre och att kunskap betraktas på samma sätt som de grundläggande friheterna inom EU; alltså friheten för varor, tjänster, människor och kapital att röra sig fritt på den inre marknad där alla medlemsländer ingår. Endast så kan vi uppnå det mål som i dag känns tämligen avlägset: att EU blir världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi.
