Reflektioner kring Almedalen
Det var fantastiskt trevligt att komma till Visby och Almedalen i torsdags. Visserligen öste regnet ner och visst var jag ordentligt sur på hotel Tott, som lovat att jag skulle få tidig incheckning eftersom jag rest från Strasbourg och skulle kasta mig in i en trettiotimmars karusell av seminarier, intervjuer och event, men som fullständigt nonchalerade detta löfte och sa att jag inte kunde få ett rum förrän klockan fyra! Väl där klockan tio på förmiddagen, i ösregn och flera kilometer utanför stan, kändes det inte så roligt. Servicenivån kan man ju också diskutera.
När jag funnit ett annat boende ville jag naturligtvis aldrig checka in, utan bege mig till Visby. Då vägrade receptionen att ge mig ersättning för den andra natten, helt emot gällande villkor, som säger att man är betalningsskyldig för en natt vid sen avbokning. Trist att jag skulle behöva bråka för att den unga arga mannen i receptionen skulle ge med sig och gfölja reglerna. Till slut kunde jag ta mig till Poeternas hus, alltså Baltic Center for writers and translators.
Där hade jag det så underbart! Bara att vakna med havsutsikt och se Domkyrkans torn resa sig framför mig gör mig alltid lycklig! Att deswsutom få umgås med Lena Pasternak, min goda vän och chef för Centret, gav en alldeles ljuvlig guldkant åt mina två dygn på ön.
Det första seminariet jag delog i arrangerades av Rädda Barnen och UR och handlade om ensamkommande flyktingbarns situation i EU. Efter mina år som rapportör för Dubölinförordningen och ALDE:s talesperson i asyl-och migrationsfrågor kändes det spännande att tillsammans med ärkebiskopen Anders Wejryd, migrationsminister Tobias Billström, RB och professorn i folkrätt Greger Noll diskutera dagens situation- men framför allt att få berätta om förändringar i Dublin III och vad det gemensamma Europeiska asylpaketet innebär för ensamkommande barn.
Rätten att förenas med släktingar utöver kärnfamiljen, rätt till information och intervju också i andra land, samt förstås domstolens prejudikat som innebär att medlemsländerna måste sluta överföra barn till första ankomstland och i stället göra asylprövningen i det land där barnet befinner sig och har lämnat in sin senaste ansökan är viktiga förbättringar, men det har jag ju redan talat om så många gånger här på bloggen.
Jag talade tillsammans med min goda vän Birgitta Ohlsson i seminarier kring extremism i EU och det var roligt, för vi två förstärker varandra på ett så kreativt sätt. Hoppas det snart blir nya tillfällen! Dessutom var seminariet som 1.6miljonersklubben om kvinnor i bolagsstyrelser väldigt roligt att medverka i. Härligt var det att umgås och mingla med folkpartisterna. Nu känns det som en stor glad och härlig hemkomst att träffa alla på den här typen av evenemang! Och bra media fick jag….
