Sparåtgärder har slagit hårt mot funktionshindrade
Publicerat på TV4/Politikerbloggen den 15 september 2011
För en del av EU:s 500 miljoner medborgare är den fria rörligheten fortfarande avlägsen. Människor med olika typer av funktionshinder har inte samma frihet och deras möjligheter varierar enormt från medlemsstat till medlemsstat. Det skriver EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (FP) i en debattartikel på TV4/Politikerbloggen.
Freedom Drive i Strasbourg
EU:s fundament är den fria rörligheten. Vi har fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital, något som gett oss oanade möjligheter och som vi ska var stolta över. Men för en del av EU:s 500 miljoner medborgare är den fria rörligheten fortfarande avlägsen. Människor med olika typer av funktionshinder har inte samma frihet och deras möjligheter varierar enormt från medlemsstat till medlemsstat.
Vartannat år samlas medlemmar från olika handikappföreningar i Strasbourg för att göra sina röster hörda. I år reste cirka 30 personer från föreningen JAG (Jämställdhet, Assistans, Gemenskap) tillsammans med sina assistenter i en handikappanpassad buss genom Europa ner till Strasbourg för att delta i marschen. Men personlig assistans och andra hjälpmedel är inte en självklarhet för alla människor med funktionshinder i Europa. Även i större och välmående medlemsstater som Tyskland och Frankrike är det fortfarande vanligt med institutioner.
Den 14 september 2011 marscherade jag genom Strasbourgs gator tillsammans med 209 deltagare med funktionshinder från 19 medlemsstater. Målet var Europaparlamentet och väl framme tog jag tillsammans med några andra parlamentariker emot deras lista på krav på vad EU bör göra för att förbättra för medborgare med funktionshinder och ge dem möjlighet att leva ett självständigt liv.
Solen strålade från en klarblå himmel. Sommaren gav oss en av sina allra sista dagar och det var en fantastisk känsla att se alla dessa människor som i rullstolar, med assistenter och somliga till och med liggande i stolar som mest liknade sängar, formerade ett långt, långt tåg. Den svenska delegationen var både stor och stolt. Frågan är om inte jag var stoltast av alla. För den här dagen blev ord verklighet och inte bara ännu ett dokument, ännu en skriftlig fråga eller anförande som annars är min politikervardag. Jag gick med en bit på vägen, men sedan skyndade jag mig till parlamentet för att på plats tillsammans med några kollegor ta emot deras skriftliga krav till Europas politiker.
I artikel 19 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning står det att alla människor med funktionsnedsättning har rätt att leva i ett samhälle med samma val som alla andra och kräver av länder att möjliggöra för funktionshindrade att bli fullt involverade och kunna delta i samhället. Länder som ratificerat konventionen har skyldighet att erbjuda hjälpmedel i hemmet och personlig assistans till dem som behöver det. Konventionen har ratificerats av 18 medlemsstater och den 23 december 2010 anslöt sig även EU.
Det svåra ekonomiska läget och sparåtgärder har slagit hårt mot många funktionshindrade, även i Sverige där antalet timmar med personlig assistans har skurits ner. Men EU:s ratificering av konventionen gör att alla medlemsstater har ett ansvar att bevara funktionshindrades rättigheter även i kristider.
Det har varit ett nöja att få tillbringa veckan i Strasbourg med Freedom Drive-deltagarna, en session som skiljer sig från de andra. Jag är imponerad över alla som tagit sig till Strasbourg och som kämpar för sina rättigheter. Samtidigt går mina tankar till alla dem som hade velat komma men som fortfarande ser fri rörlighet enbart som en dröm i fjärran.
Cecilia Wikström, EU-parlamentariker (FP)
