Sverige i krig- från ovan

Igår var jag stolt över statsministern när han framträdde i Aktuellt och berättade om att vi som nation nu aktivt tillsammans med övriga länder går in och tar ansvar för att bekämpa Khadaffistyrkorna i Libyen och skydda civila från diktatorns vettlösa massakrer.

När Nato ställde frågan, gav statsministern besked och svarade ja på frågan att ställa stridsflygplanet Gripen och resurser för signalspan till förfogande.

Skönt att alla riksdagspartier ställde upp och visade solidaritet med den utsatta civilbefolkningen i Libyen. Framtiden kommer att ställa SD i skamvrån, eftersom de är det enda partiet som röstade emot.

Lite dubbelbottnat är det, tycker jag, att Jas-planen får bara spana, inte delta i markstrider. Det är ju på marken människor befinner sig!

Detta är den typiska svenska hållningen, som K-G Bergström så klokt skriver om i dagens krönika i Expressen. När Natoinsatser diskuteras har budskapet till andra länder varit: Skicka gärna era unga kvinnor och män rätt in i eldstriden! Vi står vid sidan om, bevarar vår neutralitet och tittar på!

När medlemskap i den monetära unionen diskuteras heter det: börja ni, satsa allt! Går det bra kommer vi med sedan, eventuellt, kanske - men bara om det går bra, så vi tjänar på det, annars får det vara!

Detta är den svenska hållningen i ett nötskal: fripassagerarens privilegium och snikenheten upphöjd till ideologi. Ibland har jag skämts, men igår var jag i alla fall lite stolt att vi är med, om än vid sidan av och naturligtvis ur ett
ovanifrån-perpektiv!