Syriens flyktingar är hela EU:s ansvar

Publicerad i Västerbottens Kuriren 3 september 2012

Konflikten i Syrien och de flyktingströmmar denna orsakar visar att begreppet väpnad konflikt måste förtydligas och vidgas i hela EU. Klassificeringen måste därtill vara densamma i alla EU:s medlemsländer. Precis som på EU-nivå måste vi i Sverige agera solidariskt och inte vältra över ansvar på andra, till exempel på andra kommuner. En gemensam asylpolitik förutsätter ett gemensamt ansvar. Det skriver riksdagsledamot Ulf Nilsson och europaparlamentarikern Cecilia Wikström, bägge FP.
Att det råder en väpnad konflikt i Syrien är för de flesta en självklarhet. Samtidigt väljer EU-länderna hur de ska klassificera konflikten, och på så vis påverka antalet flyktingar som får stanna. Detta skapar osäkerhet för flyktingarna och skevhet mellan länderna. I dag tar Sverige och Tyskland emot flest syriska flyktingar. Därför driver Folkpartiet, i såväl Sverige som EU, att vi gemensamt ska förtydliga och vidga begreppet väpnad konflikt.
För att de som lyckats fly ska tas emot på ett anständigt sätt måste vi för det första säkerställa att klassificeringen och mottagandet sker enligt internationella fördrag och avtal i alla EU:s medlemsländer. Ett steg på vägen är att förtydliga de klassificeringar som man använder.
Det är beklagligt att den svenska tolkningen är att inte klassificera konflikten i Syrien som väpnad konflikt och att asylsökanden i Sverige så sent som i januari riskerade att sändas tillbaka.
För det andra bör klassificeringen vara densamma i alla EU:s medlemsländer. Det arbetas i dag febrilt med uppbyggnaden av EU:s gemensamma asylsystem som ska vara på plats innan årets slut, men intresset från medlemsländerna är svalt. Detta trots att åtta av tio européer, anser att vi bör ha gemensamma regler.
I Sverige är motståndet starkast hos Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. För oss är det märkligt då reglerna hittills formats som minimiregler vilket både förbättrar rättssäkerheten för flyktingarna och sprider ansvaret mellan länderna.
I dag tar tio av EU:s medlemsländer emot 90 procent av alla asylsökande inom EU. Det betyder att 17 länder skulle kunna göra mycket mer.
För det tredje behöver vi stärka EU-samarbetet när det gäller kvotflyktingar. Det är personer som inte kan återvända till hemlandet och inte heller kan garanteras säkerhet där de befinner sig.
Ett aktuellt exempel är de syriska flyktingar som på väg mot Kanada fastnade på Kuba och på grund av Kubas goda relationer med regimen i Damaskus riskerade att skickas tillbaka till Syrien.
I detta fall åtog sig Sverige att ta emot 48 personer. Om samtliga 27 EU-länder, i stället för de cirka 10 det rör sig om i dag, skulle ta emot kvotflyktingar på samma nivå som Sverige i förhållande till befolkningen, skulle omkring 100 000 kunna få skydd.
Förutom att arbeta för korrekta bedömningar i EU måste vi också arbeta för en bra mottagning här i Sverige. Migrationsverket kommer att behöva mer resurser under det kommande året. Även kommunerna kommer att behöva stärka kapaciteten. Och precis som på EU-nivå behöver vi agera solidariskt och inte vältra över ansvar på andra.
Om vi menar allvar med en gemensam asylpolitik måste vi också ta ett gemensamt ansvar. Vi ska verka för en solidarisk flyktingpolitik utifrån medmänsklighet i Europa och vi bör föregå med gott exempel för att det ska bli verklighet.
Ulf Nilsson, riksdagsledamot (FP)
Cecilia Wikström, europaparlamentariker (FP)