Till försvar för upphovsrätten!
Idag skriver Eva Dahlgren, Per Gessle, Colin Nutley mfl på DN Debatt under rubriken Politikerna måste våga stå upp mot piraterna. Här är jag, jag inte bara står upp för er- jag försvarar era rättigheter till sista blodsdroppen!
Igår deltog jag i en debatt om upphovsrätten. Det kändes som en betydelsefull tillställning med många engagerade och kunniga deltagare, både på scenen och i publiken. För mig är det fullständigt självklart att bejaka upphovsrätten, både materiellt och immateriellt. Diskussionen måste nu föras delvis till följd av paradigmskiftet från den analoga till den digitala världen. Upphovsmannens rätt måste naturligtvis vara teknikneutral, så att det är med samma självklarhet man kan hävda sin rätt på internet som i all annan form. Läs mer om det här i Svd och på Teaterförbundets sida här.
För mig som liberal är äganderätten och upphovsrätten centrala begrepp som måste säkerställas i varje ny tid.
Ända sedan 1766 när liberalen Anders Chydenius verkade för att offentlighetsprincipen och tryckfrihetsförordningen kom att innefattas i svensk grundlag har dessa begrepp varit av utomordentligt stor betydelse för vårt lands demokratiska utveckling. Betydelsen är inte mindre idag, snarare tvärt om.
Nu är det väldigt viktigt att Sanktionsdirektivet som säkerställer skyddet för immateriella rättigheter antas. vi ska minnas att det antogs i EU redan i april 2004. Sverige fälldes i maj i år för att vi inte implementerat det. Genomförs det inte före 1/1 09 kommer ett vitesföreläggande i storleksordningen 20-30 miljoner som ett brev på posten. Direktivet har införts i EU och även Norge som ju inte lyder under EG-rätt har infört motsvarande regelverk. Enligt uppgift har man gjort det för att inte bli ”en safe haven för kriminalitet på nätet som Sverige är”.
Kritikerna mailbombar nu min inkorg. Jag måste uppriktigt säga att jag inte förstår varför svenska musiker, filmare, konstnärer och författare ska vara negativt särbehandlade i förhållande till sina kollegor i andra europeiska länder. Idag är upphovsmannen rättsläs när det gäller att ta reda på vem som begått ett intrång på internet och kanske laddat ner tiotusentals filer som man säljer vidare. Direktivet gör det möjligt för en upphovsman som blivit utsatt för stöld på internet att lämna in bevis till domstol. Då kan domstolen, om man kan styrka att detta skett, besluta om ett informationsföreläggande som innebär att man lämnar ut den IP-adress där intrånget gjorts, så att rättighetsinnehavaren kan kontakta den som begått intrånget och begära skadestånd eller stämma vederbörande inför domstol. Åklagare kan också väcka åtal, men det kommer framför allt att handla om att bilägga tvister mellan två parter. Det betyder alltså att det med direktivet skapas ett mer nyanserat spektrum av rättssäkra åtgärder, som kommer att belasta polis och åklagarväsende i mindre utsträckning.
Som det ser ut nu så är det antingen att tiga och lida eller att göra en polisanmälan. Nu kommer man att kunna föra sin egen talan på ett helt annat sätt.
Detta tycker jag känns bra. Hela rättssystemet i en demokrati bygger ju på att människor måste ha rätt att värna sina rättigheter genom att väcka talan i domstol. Så har det varit i vårt land i urminnes tider, så det är inget nytt. Det finns ett gammalt fint svenskt uttryck för detta: att gå till tings. Naturligtvis ska det finnas proportionalitetsbedömningar, alltså en balans mellan övertramp och påföljd.
Personligen menar jag att vi inte nog kan understryka upphovsrätten också ur ett kulturellt och kosntnärligt perspektiv. Vi får inte glömma att konstnärligt och kreativt skapande inte sker gratis. Bakom varje kulturellt skapande människa döljer sig många års utbildning, oändliga timmar av hårt arbete bakom kameror, vid stafflier, i övningslokaler, vid instrument och bakom skrivbord. Bakom varje konstnärligt uttryck eller produkt finns människor som investerat stort : tid, kraft, taland, hårt arbete och stora summor pengar, ofta dessutom stora risktagningar. Alla dessa måste kunna leva på sitt arbete!
För utan ersättning till tonsättare, författare, filmare, regissörer och bildkonstnärer blir hela kulturlivet fattigare och försvagas för att till slut utplånas. Och då kommer det inte heller att finnas mycket att ta del av, vare sig analogt eller digitalt. Och då kommer det inte att finnas mycket att ladda ner på internet, vare sig lagligt eller olagligt.
