Wikström: Dags att EU-kommissionen att lägger korten på bordet
I Europaparlamentariker Cecilia Wikströms (FP) videodagbok från Strasbourg berättar hon om Single Seat-kampanjen om ett säte för Europaparlamentet - i Bryssel, om varför hon vill att EU-kommissionen offentliggör Olaf-rapporten som ligger till grunden för kommissionär John Dallis avgång och hur hon vill att EU:s långtidsbudget ska utformas.
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=iclzK_DTGjI&w=420&h=315]
Hej på er därhemma!
I går kunde vi se den förre kommissionären John Dalli i talstolen här i parlamentet, trots att han fick sparken i förra veckan efter att EU:s antibedrägeribyrå Olaf skrivit en rapport som uppges binda Dalli till en stor korruptionsaffär. Det finns fortfarande många frågetecken kring hans avgång och huruvida han är skyldig eller inte. Mycket är skrivet i stjärnorna. EU-kommissionens ordförande Barosso har fortfarande inte kommenterat att han har sparkat en av sina kommissinärer. Det är första gången på mer än ett decennium.
Nu kräver jag och många av mina kollegor att EU-kommissionen lägger kortet på borden om hur man har hanterat situationen, hur den har uppstått och vad som har hänt. Jag är kritisk till att den öppna frågestunden vid varje parlamentssession som Barroso införde i parlamentet när han tillträdde – som hade kunnat användas till att få svar från Barroso – finns inte med på agendan den här gången trots att vi är här i fem dagar. Det är dags att offentliggöra Olaf-rapporten som ligger till grund för Dallis avgång! Det är väldigt viktigt att det här görs offentligt annars kan man aldrig förebygga att sånt här händer i framtiden.
Och så till sist, just nu arbetar vi i Europaparlamentet för fullt med att forma EU:s nya långtidsbudget, som sträcker sig från år 2014 till 2020. Tyvärr ser det ut som att diskussionen i rådet åter igen kommer att fokusera på försvar av rabatter på medlemsavgifterna och att försvara medel som går till det egna landet snarare än att debattera vilka prioriteringar som bygger Europa starkt inför framtiden. Det är naturligtvis oerhört viktigt att medlemsländerna inte försöker skära ner på tillväxtstimulerande områden, så som innovation, forskning och åtgärder för att stärka konkurrenskraften när de antar sin ståndpunkt inför de slutliga förhandlingarna om EU:s nästa långtidsbudget.
Vi behöver skapa målinriktad, robust och tillräckligt omfattande EU-budget som stärker Europa och bidrar till att samordna och förstärka de nationella insatserna. 2 procent av Sveriges skatter går till EU. I bland låter det som mycket mycket mer, men det är i sammanhanget en mycket liten siffra. Den ekonomiska situationen i Europa innebär självklart att vi måste vara ansvarsfulla med hur vi använder de skattemedel vi har på EU nivå. Debatten borde dock handla mycket mer om innehållet och om vilka områden där det kan vara mer effektivt att göra satsningar på EU-nivån än nationellt.
