Torgny Segerstedt stipendium
Den 2 december 2013 kommer att förbli i mitt minne. Jag kommer att minnas den fina högtiden, då jag fick motta utmärkelsen til min vän Torgny T Segerstedts minne som en av de mest hedrande stunder jag fått vara med om. Ceremonin ägde rum i judiska församlingen i Stockholm och skedde i samband med att det åttonde Chanukkaljuset tändes. På bilden ser ni Hédi Fried, som är en av Förintelsens få överlevare som ännu finns ibland oss. henne träffade jag första gången när jag var ung präst i Märsta för nästan 20 år sedan. Då höll hon en av sina skakande, gripande och obeskrivligt viktiga föreläsningar om sitt liv, sitt lidande och de stora förlusterna- men också om viljan att komma vidare ur mörkret, fasan och vanmakten.
På den andra bilden sitter vi två omgivna av två av Samfundet Sverige- Israels förutvarande ordförande: Jan- Erik Eikström och Hadar Cars. Det kändes väldigt roligt att bägge närvarade vid prisceremonin.
Torgny Segerstedt var en fantastisk person. Han var ju rekordung professor i Filosofi, sedan den som introducerade Sociologidisciplinen i svenskt universitetsväsende ochhan blev själv den första professorn i ämnet vid Uppsala Universitet. Så småningom ledde han detta universitet som dess Rector Magnificus under nästan ett kvarts sekel. Och lika länge inehade han stol nummer två i Svenska Akademien. När jag var ung på nittiotalet och nygift med Uppsalas landashövding Jan- Erik Wikström så lärde jag känna Torgny. Då var han en äldre man, men oerhört starkt närvarande vid de sammankomster han deltog i, det kunde vara olika slags sammanhang som Orphei Drängar, akademiska konferenser, disputationer och så klart sista Aprilfiranden hos oss på slottet. Hans värme räcktehan till mig, den unga mamman och prästen. Ofta satt han och jag och talade om någonting viktigt medan bullret omkring oss på något sätt nästan avstannade. Alltid hade vi mycket att tala om.
Han var sparsmakad med att ta på sit styrelseposter och liknande. Såvitt jag vet var det egentligen bara Sverige- Israel och OD som han var ordförande för. Naturligtvis hade hans store far, Torgny Segerstedt, chefredaktören för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, ett stort inflytande över sina barn Ingrid och Torgny. Det var ju han som förkroppsligade det svenska motståndet mot Hitler och bäst minns man detta genom det nästan bevingade ordet: Herr Hitler är en förolämpning. Vår Torgny var ordförande för Sverige- Israels stockholmssektion och det var han som drev att man skulle bilda ett Rikssamfund och han blev dess förste ordförande. Demokrati, respekt för mänskliga fri- och rättigheter var något som han alltid stod upp för och han såg Israel som ett unikt land i en region omgiven av diktaturer. Det känns för mig oerhört hedrande att få denna utmärkelse som bär min vän Torgnys namn.
