Liberal begränsning av datalagringsivrarna
Publicerat i Norran, den 7 december 2011
Frågor om dataskydd, integritet och datalagring är ständigt aktuella. Men en av de största datalagringsfrågorna har knappt uppmärksammats än, trots att den egentligen redan är här. Det handlar om passagerardataregister (PNR). I flera av EU:s medlemsländer håller man på att bygga upp enorma databaser med all information som du – medvetet eller omedvetet – lämnar ifrån dig varje gång du bokar en flygresa. Syftet är brotts- och terroristbekämpning.
När vi i Europaparlamentet arbetar med PNR-frågan, driver den liberala gruppen särskilt tre huvudprinciper: konsumentinformation, proportionalitet och dataskydd. Det är ett minimikrav att flygresenärer måste få information om vilken data som sparas, i vilket syfte, hur och hur länge. Enbart data som är absolut nödvändig, och som står i proportion till den nytta den kan ge i bekämpning av de grövsta brotten, ska få sparas.
Känsliga uppgifter som till exempel anger människors politiska hemvist, etnicitet eller religion, får inte vara åtkomlig för myndigheterna. Detta görs på två sätt: dels genom att tydligt lista vilka, begränsade, data en myndighet får be flygbolagen att lämna ut; dels genom att förbjuda myndigheter att själva gå in och rota i flygbolagens databaser. I stället ska flygbolagen aktivt skicka över tillåten information – och inte mer än så. På så sätt undviker man att enskilda myndighetsanställda kan missbruka sin ställning och exempelvis söka i flygbolagens register efter dem som beställt halal-kost för att få fram listor över muslimer.
De data, som trots allt lagras under viss tid, måste skyddas genom toppklassiga tekniska skyddsmekanismer, snäva regler och hög säkerhetsklassning. Den mänskliga faktorn måste begränsas genom att enbart mycket få människor ska kunna ha tillgång till hela informationen i databasen. De som gör analyser av PNR ska bara kunna se de anonyma fälten, utan möjlighet att identifiera en enskild människa utifrån den information de kan se. Om en analys visar att många element inom PNR-datan pekar på att en person skulle kunna vara en möjlig knarkkurir eller människohandlare kan auktoriserad myndighet få ut namn på personen för att om möjligt stoppa personen när hon eller han landar, för vidare kontroller.
Varför måste då EU anta en sådan lagstiftning? Medlemsstaterna håller i dag i all tysthet på att bygga upp system, som vi inte har koll på och som är oreglerade. Sverige är ett av de länder som kommit längst. Liberalerna i Europa går just nu i täten för att sätta rimliga och skarpa begränsningar för europeiska staters datalagringsiver. Tillsammans med Cecilia Malmström från EU-kommissionens sida arbetar vi intensivt för att balansen mellan individens rättigheter och vikten av en effektiv brottsbekämpning inte ska tippa över.
Olle Schmidt (FP), europaparlamentariker
Cecilia Wikström (FP), europaparlamentariker
