På väg till Grekland
Just nu har det ovanliga hänt: jag sitter på kontoret och har en stund av egen tid. Det är mycket ovanligt, men väldigt trevligt. Jag förbereder nu den resa som jag ska göra om ett par timmar, nämligen ta planet här i Bryssel och åka till Thessaloniki för att imorgon föreläsa om asyl, migration och EU:s lagstiftning för en grupp masterstudenter och lärare vid universitetet där.
Kommer att fokusera på asylpaketet så klart, men man kan inte vara i Grekland idag utan att ta på allvar vad som sker i detta land och förresten runt om i hela EU. Jag tänker naturligtvis på den främlingsfientlighet som breder ut sig och som visar sitt allra fulaste ansikte i partiet Chrisi Avgi. Namnet är vackert. Det betyder Gyllene Gryning. Jag som älskar Grekland och har upplevt många underbara gyllene soluppgångar över Medelhavet, när allt som solen rör vid blir till guld, ryser vid tanken på att dessa främlingsfientliga, hatfyllda och våldsamma personer kapat detta vackra namn.
Tanken leder vidare. Det finns nu snart inte ett enda land i EU som inte hyser ett av dessa främlingsfientliga extremistiska partier. De sitter i fullmäktige, regioner och nationella parlament. Det är signifikativt att Marine LePen, som leder franska Front National, gjorde sin första samarbetsresa till Stockholm för att där starta ett samarbete med SD. Tillsammans med Jimmy Åkesson lades där grunden till en gemensam plattform inför kommande EU-val. Från Sverige gick för den vidare till min fd kollega Soini, som är Sannfinländarnas partiledare. Så där kommer Madame Le Pen att fortsätta i land efter land. Tidigare har ju dessa nationalistiska extrema partier inte kunnat samarbeta över nationsgränserna, för var och ett parti har ju bara tänkt på sitt eget land och därifrån önskat slänga ut alla som inte passar in i normen.
Men nu är tiden tydligen mogen att ta steget och bilda en grupp, som vad jag förstår ska förenas i sitt hat av EU, alla minoriteter som finns här, tex romer och deras politiska agenda blir ju att göra allt för att alla av utomeuropeisk härkomst ska ge sig iväg härifrån. Asylsökande göre sig sedan inget besvär med att försöka ta sig till EU för internationellt skydd. Gränserna stängs för dem.
Usch, vilket skräckscenario! Jag som är född optimist borde så klart inte måla allt i svart. Men sanningen är att jag ryser vid tanken och utvecklingen oroar mig väldigt. När de extrema kollegor jag idag ser i periferin, för de deltar ju inte i något utskottsarbete eller i lagstiftningsarbetet med rapporter, kommer att blida en grupp och delta i det dagliga arbetet, så kommer mycket av det som är själva hörnstenarna i EU att vackla.
Jag är idag innnerligt tacksam att asylpaketet är på plats och glad att direktivet om forskare och studenter röstades i utskottet härom dagen. Kanske hinner vi inte i mål med det, beroende på rådets ovilja att agera, men då har jag i alla fall kunnat lämna efter till nästa parlament en första läsningsöverenskommelse. Självklart hoppas jag bli omvald så att jag själv ska kunna slutföra arbetet!
Nu åker jag, Grekland nästa!
