De senaste åren har vi dessvärre tvingats se en allt mer utbredd protektionism bland världens länder. Med Donald Trump som president i USA och med politiska partier i EU som förespråkar handelshinder och isolering, står nu frihandeln under attack både från höger och från vänster. När Storbritannien lämnar EU 2019 förlorar Sverige en nära allierad i kampen för frihandel. Därför är det ännu viktigare att fortsätta att aktivt arbeta för att berätta om de fördelar som frihandel för med sig.
En ökad handel med omvärlden innebär ett mer effektivt resursutnyttjande. Vi specialiserar oss på det vi är bäst på, samtidigt som vi importerar bättre produkter utan avgifter. Det gör alla rikare. Det är inte ett sammanträffande att de länder som har varit öppna för handel med omvärlden också är de länder som har haft den snabbaste välståndsutvecklingen i förhållande till andra länder.
Samtidigt menar motståndare att de stora frihandelsavtalen underminerar demokratin och främst tjänar storbolagens intressen. Detta stämmer inte. I exempelvis frihandelsavtalet CETA mellan EU och Kanada, som är det mest omfattande frihandelsavtalet i världen, har man slopat möjligheten för företag att stämma stater i privata förfaranden och istället öppnat för offentliga skiljedomstolar.
Men EU:s frihandelspolitik handlar om mycket mer än att bara etablera avtal med redan rika länder. EU är världens största handelspartner med utvecklingsländer, där handelsprogrammen GSP och GSP+ inte bara har lett till sänkta tullar och höjd välfärd för de länder som omfattas, utan har också medfört stora demokratiska framsteg i utvecklingsländerna som ingår.
Vi lever i en globaliserad tid där världsekonomin växer när entreprenörer får möjligheter att utveckla sina idéer, enkelt kan finansiera sina projekt och utan problem kan agera på flera marknader.
Världsekonomin krymper däremot när länder ställer upp handelshinder mot omvärlden och försvårar ett fritt utbyte av varor, idéer och teknik mellan nationer.
Vi står nu inför ett val: Att arbeta konstruktivt för att vara ledande aktörer inom globaliseringens kontext, eller att stoppa huvudet i sanden och förneka att globaliseringen är ett faktum. För mig är det ett enkelt val – vi ska arbeta för en öppnare värld där vi samarbetar och handlar med varandra. Vi får inte låta de protektionistiska krafterna sätta agendan och resa murar och andra handelshinder. Därför måste vi fortsätta att montera ner de handelshinder som finns.
