När vi genom Schengensamarbetet avskaffade de inre gränserna inom EU, så var överenskommelsen att de yttre gränserna skulle hanteras av varje enskilt medlemsland. I praktiken innebär det att gränsen mellan Grekland och Turkiet även är Sveriges yttre gräns, men vi svenskar måste lita på att Grekland bevakar den på ett korrekt sätt.
De senaste åren har debatten om gränser präglats av den pågående flyktingkrisen. Men det är viktigt att nyansera diskussionen. Tanken är att gränsen ska utgöra en kontrollstation mot omvärlden, så att vi har möjlighet att kontrollera både personer och varor som vill korsa gränsen in till EU. Eftersom det finns en skyldighet i internationell rätt att pröva asylskälen för var och en som söker asyl, så stoppar inga gränser dessa individer från att komma in på europeiskt territorium, men det ger oss en möjlighet att organisera inflöden av personer och att kunna kontrollera människorna på ett organiserat sätt.
Gränskontrollen är också mycket viktig för att kunna stoppa illegala vapen, narkotika och andra illegala varor som vi inte vill släppa in på EU:s territorium.
Under de gångna åren har det stått klart att många länder inte sköter sina yttre gränser på ett adekvat sätt. Därför har EU under denna mandatperiod skapat en ny gränskontrollmyndighet. Myndigheten har i inledningsfasen 1000 egna anställda och 2500 nationellt anställda i en särskild bemanningspool som kan sättas in vid behov.
Det gemensamma gränsskyddet i EU är dock fortfarande otillräckligt och medlemsländerna har fortsatt huvudansvaret. Vi kan exempelvis jämföra med Kanada eller USA som har 14 000 respektive 62 000 personer anställda vid sina gränskontrollmyndigheter. Jag tror att vi i framtiden måste tillskapa ett gemensamt gränsskydd i EU.
